I en bilmekanikerverkstad i Sandarna i ett litet inglasat kontor sitter en nykrönt SM-vinnare – två gånger om. Men det är det få som vet.
Kunderna som kliver in på hans kontor är mest intresserade av hur det går med oljebytet, hur dyr blir den nya kamremmen och ”när är min Audi klar?”. Kanske ser de sig omkring medan de väntar på betjäning. Betraktar förstrött oljemålningarna med bilmekaniker-motiv. Men tittar de noga finns det ledtrådar om att bilmekanikern de har framför sig – Mattias Adielsson, 32, är en guldbärgare och rallytokig sedan barnsben. På väggen hänger ett gulnat tidningsurklipp, på bilden sitter Mattias i förarsätet på en rallybil och ler stort in i kameran. Vem är den här bilmekanikern egentligen?
Körglädjen försvann i kampen mot rally-jättarna
Han sitter i lunchrummet, i handen har han en kaffekopp prydd med bilverkstadens logga på, han bjuder på äppelpaj och små pestorullader.
– Det är cateringfirman här bredvid som bjuder oss ibland, vi får vara testpersoner, säger Mattias Adielsson.
Han ser glad ut, ögonen lyser när han får prata rally – men det var inte länge sedan som situationen såg annorlunda ut. Ett stort frågetecken hängde mörkt efter livet som rallyförare. Skulle han fortsätta? Han beskriver det som att han ramlat in i en bubbla, utan att riktigt förstå vad han höll på med eller varför.
Sedan nioårsålder har intresset för rally dikterat Mattias liv, och alla runt honom också. Allt har fått anpassa sig efter Mattias dröm om att bli bäst.
– Mitt mål var att ta mig till VM, punkt. Allt annat var ett misslyckande.
Men han hade gett sig in i en ojämlik kamp. Mattias tävlade i en prylsport av guds nåde, bilarna kostar miljontals kronor, sponsorpengarna måste in, fakturorna ska betalas. Och flera av motståndarna hade en enormt mycket större plånbok:
– Jag var inställd på ett mål som egentligen var omöjligt att nå. Jag har ingen miljardbudget, jag har inga föräldrar med industriföretag som kan pumpa in pengar. Jag kände att utmaningen försvann lite grann när det bara var folk med pengar som kom hela vägen.
Men så kom pandemin, och Mattias fick helikopterperspektiv på livet vid ratten.
– Jag insåg att det är inte hållbart. Jag försakar ju familj och vänner och allting. Varför håller jag på? Vill jag köra rallybilar eller inte?
Glädjen för att köra hade fått pyspunka, och ersatts av oro för att hålla budget och fixa sponsorer. Något behövde ske.
Sonen ersatte VM-drömmen: ”Finns ingenting som betyder så mycket”
Det luktar kaffe och motorolja inne på verkstan. Mattias testar en pestorullad och berättar ingående om hans omvälvande år. Hela livet har han strävat åt ett håll men så började han tvivla och beslutade sig för att lägga rally-hjälmen på hyllan.
– Så jag bestämde mig, nu säljer vi bilen och skiter i det här, berättar Mattias som istället skulle satsa helhjärtat på bilmekanikerfirman han driver med sin pappa.
Rallykarriären var slut, trodde han.
– Det tog mig en månad ungefär innan jag tänkte ”vem är jag utan rally?” Jag hittar inte mitt DNA. Jag kommer få panik. Min sambo sa det också: ”Du tittar ju på rallyfilmer varenda dag.”
Ett helt liv i rally och en månad utan och det började klia i kroppen på Mattias. Han tog ner den knappt dammiga rally-hjälmen från hyllan, men denna gången gick han ner en klass – han lämnade den dyra fyrhjulsdrivna rally-klassen och klev ner till tvåhjulsdrivet.
Sedan följde en rad av lyckliga slumpar. En bekant erbjuder Mattias att han får låna den gula blixten, en Toyota Corolla med ett motkrav: Att Mattias återigen har körglädje. Hans forna parhäst och kartläsare Bosse Holmstrand hoppar också på projektet. Till råga på allt fick de guidning av Leif Pettersson, en Toyota-expert och tidigare SM-vinnare.
– Jag har nog haft den absolut roligaste säsongen på länge. Då har jag ändå varit ute på VM- och EM-tävlingar.
Nedskalningen blir en succé, den tunga ryggsäcken av krav som Mattias burit de senaste åren är som bortblåst. På den gula Corollans vindruta står det ”Älska varje mil.” Men bara för att glädjen kommit åter blir man inte tvåfaldig SM-vinnare, nej, att sätta sig bakom ratten på en helt ny bil är inte lätt, mycket ska stämma.
– Jag tror att det är en kombination av kartläsare, jobb och harmoni med allting. Bilen fungerade och teamet har jobbat stenhårt för att hitta alla småfel. När vi fick upp självförtroendet kunde vi gå hur långt som helst.
Men nyckeln till framgången kan också förklaras i något mycket litet och nytt, en ettåring som heter Colin. För det var när Mattias son föddes som jakten på att bli bäst blev lite mindre viktig.
– Jag har jagat VM i alla år jag har levt. I princip sedan jag började med motorsport och haft det som yttersta krav på mig själv.
Men en tuff förlossning, när allt var i gungning, fick Mattias att ifrågasätta vad som faktiskt är värt något.
– Jag omvärderade väldigt mycket där under fyra minuter. Och jag känner att jag har fått det bästa – jag har fått en son som är frisk. Och en sambo som är glad. Vad fan ska jag jaga VM för?
”Man ska ju avsluta på topp, men avsluta rally – det kommer jag aldrig göra”
Trots att Rally-SM 2023 var ett glädjens år för Mattias Adielsson så var det också en säsong som skakats på djupet av den tragiska dödsolyckan under Snapphanerallyt, då en 35-årig förare miste livet i augusti i år. Mattias var på plats när det hände.
– Vi fick en påminnelse om att det faktiskt är en farlig sport vi håller på med. Men det var 20 år sedan senast det hände och förhoppningsvis är det minst 20 år till innan det händer igen.
Efter olyckan gick Mattias och hans team noga igenom bilen och såg över säkerheten. Men redan efter en vecka var han ute och körde igen.
– Jag har aldrig varit rädd för att åka rallybil, blir man det ska man lägga av med en gång. Jag har haft respekt för farten vi håller uppe. Jag tror att det är säkrare att åka rallybil på tävling än att åka till jobbet varje dag, säger Mattias och beklagar djupt det tragiska som hände.
Det ringer på telefonen, Mattias kollega Sara avbryter för att fråga Mattias om Saaben blir klar innan 17. Mattias funderar en stund och sedan säger han ”jo, men det fixar jag”. Tävlingstänket har följt med in i företaget berättar han, att alltid bli bättre.
Många har lärdomarna varit av att trappa ned, vilket fokus han ska ha för att inte dränera lusten. Men trots det, är det att åter skala upp som är målet. Och för Härryda-Posten avslöjar han vad som är nästa mål:
– Jag ska ha den där guldet i fyrhjuldriven-klass också. Jag har det i sprint och jag har det i SM-veckan, men jag har inte serieguldet. Och skulle jag ta det då har jag i princip vunnit det man kan vinna i Sverige.
Nu ska Mattias hitta en ny bil igen, och få allt på plats. Men han har inte bråttom, är allt inte rätt så kommer han avvakta med att trappa upp:
– Man ska ju avsluta på topp. Men avsluta rally, det kommer jag aldrig göra, säger Hindåsbon, rallyföraren och pappan Mattias Adielsson innan han tar sig an Saaben som ska bli klar innan 17.
LÄS MER:Mattias Adielsson körde hem andra SM-guldet i rally
LÄS MER:Guld för Mattias Adielsson i Rally-SM 2023: ”Obeskrivlig känsla”
