Jonas föräldrar kunde först inte förstå varför Jonas slutade gå till skolan så snart, då han hade längtat till förskoleklass hela sommaren.
Fotnot
Jonas heter egentligen någonting annat.
De märkte att han mådde sämre och sämre, fick utbrott hemma och problem med mardrömmar, berättar Jonas mamma, som var den förälder som stannade hemma med Jonas när han vägrade gå till skolan.
– Jag fick klia honom på ryggen när han till slut sov för att få honom till bättre drömmar.
”Förlorat hela sin barndom”
Jonas har aldrig riktigt gått i skolan. Två veckor efter skolstart ville han inte gå tillbaka. Det följdes av nio år då han för det mesta var hemma.
Historien som följer berättas av en förbannad pappa, en nedbruten mamma och en son som knappt minns sin skoltid. Den tar avstamp 2012 och fortsätter fortfarande in i 2026, då familjen nu söker upprättelse genom ett kravbrev till Härryda kommun.
– Han har förlorat hela sin barndom. Han har förlorat oss som föräldrar. Vi har bara hållit på med socialtjänsten, säger Jonas pappa.
Kraven familjen ställer på kommunen
1. Erkänner det omfattande och långvariga systemfel eller korruption samt förskingring av viktiga resurser som har skett i mitt fall, där skolans ansvar i princip har förskjutits till mina föräldrar, socialtjänsten och familjestödsenheten, utan att mina rättigheter som barn och elev har respekterats eller tillgodosetts.
2. Inleder en sanningsenlig utredning om hur detta har kunnat ske, inklusive vilka beslut, dokument och bedömningar som legat till grund för att jag inte fått någon skolgång, elevhälsovård, undervisning eller betyg.
3. Från dagens datum förbinder sig att bekosta mina samtliga omkostnader för all juridisk rådgivning och konsultation, så att jag kan utreda möjligheten till framtida skadeståndsersättning för den uteblivna skolgången och dess konsekvenser.
Totalvägrar skolan
Snart började Jonas föräldrar förstå vad det var som hade gjort att han hade slutat gå till skolan. De fick veta att han mobbades och lämnades ensam på rasterna, utestängd från gemenskapen, när vuxna inte varit närvarande.
I ett brev daterat den 25 november 2012 skrev föräldrarna till rektorn:
”Vi föräldrar har så tidigt som i september, när detta problem framkom, informerat klassföreståndaren om Jonas bekymmer, men har ännu inte fått någon reaktion på detta.”
Samtidigt kontaktade föräldrarna Barn- och ungdomsmedicin i Mölnlycke då Jonas började må allt sämre. Mottagningen i sin tur kontaktade skolan för ett möte, men det avböjdes av rektorn, enligt Jonas pappa.
– Då hade Jonas varit hemma i sex månader, och valde att stanna hemma fram till sommarlovet.
Skulle vara med alla raster
Föräldrarna anmälde skolan till Skolinspektionen. De gjorde bedömningen att rektorn hade agerat felaktigt som inte anmält den kränkande behandlingen till kommunen för utredning i samband med att det framkom.
Skolinspektionen ålade kommunen att vidta åtgärder för bättre rutiner, vilket följdes upp och avslutades i slutet av förskoleklass, juni 2013.
Men det blev inte bättre i årskurs 1. Vintern präglades av oroliga mejl, möten med elevhälsoteam och åtgärdsplaner, där man bland annat bestämde att mamman skulle köra Jonas till och från skolan, samt finnas där under alla raster.
– Om vi inte gjorde det så skulle de anmäla till socialtjänsten, säger Jonas pappa och tittar på sonen som sitter bredvid honom.
Hot om vite
I ett brev till föräldrarna fick de information om ett eventuellt föreläggande om vite om inte Jonas kom till skolan, i och med att han nu hade skolplikt.
– Det kändes som att det var mitt fel att inte jag fick dit Jonas, som om de ville att jag skulle använda ett rep för att dra dit honom, säger mamman.
Rektorn besöker hemmet
Problemen fortsatte. Mamman berättar om ett tillfälle i årskurs 2 då rektorn kom hem till familjen på morgonen och väckte dem. Mamman fick order om att göra frukost till Jonas, medan rektorn skulle försöka få med honom till skolan. Det gick inte.
– Efteråt kändes det som ett övergrepp i hemmet. Det var hans trygga plats, säger Jonas mamma.
Föräldrarna kontaktade en skoljurist i slutet av årskurs 2 som uppmanade dem att göra en ny anmälan till Skolinspektionen. Myndigheten ålade skolan att utreda frånvaron och Jonas behov av särskilt stöd, och att aktivt arbeta för att få honom till skolan.
Ytterligare en anmälan
I september avslutades ärendet då Skolinspektionen ansåg att Härryda kommun redovisat åtgärder. Något familjen menar att de aldrig såg i praktiken.
Några år senare gjorde familjen ytterligare en anmälan, vilken lades ner utan krav på åtgärder.
Utredning för autism
Redan i årskurs 1 hade skolan tagit upp misstanken om att Jonas har autism. I årskurs 2 tog familjen kontakt med Barn- och ungdomspyskiatrin (Bup) för en utredning, men den kom aldrig igång.
– De försökte göra en utredning, men skolan kunde inte fullfölja sin del för de hade så lite uppgifter om honom. Det hade gått för lång tid och han hade varit hemma för mycket.
Jonas fick därför diagnosen först i årskurs 5, men det gjorde ingen skillnad. Han var knappt i skolan alls i mellanstadiet. Föräldrarna upplevde det som ett outtalat villkor att för att ha rätt till åtgärder på skolan så skulle de också ta emot stöd i hemmet.
Jonas pappa berättar att Bup också uppmärksammade sonens psykiska mående och erbjöd ångestbehandling. I samband med det erbjöds de anhörigstöd. När de sedan tackade nej till socialtjänstens föräldrastöd så gjordes en ny orosanmälan och en utredning initierades från socialtjänsten.
Ångestbehandlingen krockade
Bup oroades då av att ångestbehandlingen skulle äventyras och utfärdade ett sjukintyg så att trycket på Jonas från skolan och socialtjänsten skulle upphöra.
Istället avslutades ångestbehandlingen då socialtjänstens planering krockade med inbokade behandlingstider hos Bup berättar pappan.
Kände sig anklagade
Föräldrarna upplevde att skolan genom åren förväntade sig att socialtjänsten skulle lösa allting, och att problemet låg i hemmet.
– Vi gjorde allt rätt i hemmet. Vi har fler barn och det har fungerat bra med dem, säger mamman.
Hon kände sig ifrågasatt när hon inte fick iväg honom till skolan.
– De trodde att det var jag som var boven. De ville veta ordagrant hur jag pratar med Jonas. De trodde inte på oss överhuvudtaget.
En misstro som även fanns bland nära och kära.
– Jag har vänner som sa till mig: ”du får försöka hitta något sätt att få honom till skolan”. Inte ens de förstod hur det var.
Fungerande insatser togs bort
Genom åren har några enstaka insatser fungerat bra. I lågstadiet fick Jonas hemundervisning och successiv återgång till skolan tillsammans med en stödperson ständigt närvarande.
– Det fungerade bra när hon var med. Då tog de bort det, säger pappan som fortfarande inte vet varför.
Jonas slutade skolan i Härryda när han kom in på skola i Göteborg, som var specialiserad för hemmasittare och barn med funktionsnedsättningar. Skolan gjorde en elevutredning tillsammans med Jonas i maj 2016.
– Sedan helt plötsligt så sa kommunen upp hans plats på den skolan. Då hamnade han på en skola i Härryda istället, med vanliga pedagoger och lärare, säger Jonas pappa.
”Jag är bara mamma”
Familjen fick aldrig klarhet i varför platsen sades upp, men Jonas pappa har en teori:
– Kommunen ville inte bekosta det.
Mamman berättar om en underbar stödpedagog från gymnasiet.
– Han blev gladare då.
När stödpedagogen sedan slutade blev Jonas återigen hemma. Och fullföljde inte gymnasiet.
Vad var värst från skoltiden?
– Att jag var tvungen att komma till skolan och berätta för dem hur de skulle jobba med honom, säger Jonas mamma och fortsätter:
– Jag är inte lärare, jag är bara mamma. Jag hade ingen aning.
Och Jonas själv minns nästan ingenting från sin skolgång.
– Jag kommer inte ens ihåg när jag slutade skolan, säger han.
Påverkan efteråt
Det är en sargad familj som återberättar Jonas skolgång. När han återvände till Härryda från skolan i Göteborg gjorde Bup bedömningen att han inte kunde vara i skolan, för att han mådde för dåligt.
– Han fick inte vistas inom skolans väggar för det var risk att han skulle ta livet av sig, säger pappan.
I kravbrevet till Härryda kommun skriver de om skolmisslyckanden som lett till kronisk stress och psykisk ohälsa. Något som även föräldrarna drabbats av.
– Det är ett helvete. Idag är jag så förstörd av allting som har varit, säger mamman med gråten i halsen.
Tvingades sluta jobba
Hon tvingades sluta arbeta under skolåren för att fokusera på Jonas, vilket tillsammans med kostnader för skoljuristen lett till att familjen hamnat i en svår ekonomisk situation, berättar Jonas pappa.
– Vi har inga pengar. Han har inga inkomster. Vi har lånat så mycket pengar under den tiden som min fru inte har jobbat. Vi är helt förstörda hemma.
Kräver upprättelse
I december 2025 skickade familjen kravbrevet till kommunen med förhoppningen om att få upprättelse för de uteblivna insatser som de menar präglat Jonas skolgång.
– Det måste komma ut någonting bra efter alla år som vi kämpat. Att det händer något i alla fall för andra barn. Jag har kämpat i så många år efteråt och försökt ställa saker tillrätta, säger mamman.
Vad hade ni behövt då?
– De behöver ta barnen på allvar. Se till deras behov och tillsätta hjälp efter det.
Kommunen bestrider kraven
Jonas själv är tveksam till vilka effekter brevet kommer få, då de redan fått svar från Härryda kommun att de bestrider kraven.
– Jag är ganska säker på att de inte kommer göra något, så för mig så spelar det ingen roll. De orkar väl inte göra något. Eller vill inte göra något.
Vad tänker du om framtiden?
– Jag vet inte. Det är svårt om man inte har något jobb.
Hur tror du att ditt liv hade varit om du hade gått i skolan?
– Då hade jag väl varit som en vanlig människa.
Skolchefen: ”Första gången”
Päivi Malmsten, sektorchef för utbildning, kultur och fritid i Härryda kommun, är den som svarat familjen på deras kravbrev, tillsammans med socialchefen Fredrik Wallström.
Hon beklagar att det finns personer som har haft den upplevelse som familjen beskriver i sitt brev, men menar samtidigt att den här typen av kravbrev är ovanliga.
– Det här är nog första gången jag under min tid fått det på det här sättet, säger hon.
Ser inte behov av att utreda
Päivi Malmsten vill inte kommentera det enskilda ärendet och var dessutom inte sektorchef under den period som Jonas gick i skolan. I det svar som skickats till familjen hänvisar hon istället till tidigare utredningar från Skolverket och Barn- och elevombudet.
”Då Statens Skolinspektion såväl som Barn och elevombudet redan genomfört utredningar samt riktat kritik mot kommunen ser vi inte i dagsläget behov av att genomföra ytterligare utredningar. Detta också baserat på att väldigt många som var med slutat sin anställning inom kommunen.”
Kommunen bestrider därmed familjens krav. Familjen har i sin tur krävt att få ut alla handlingar kopplade till Jonas skolgång.
I en uppföljande del berättar Päivi Malmsten om Härryda kommuns arbete med elever med problematisk skolfrånvaro idag. Socialchefen, Fredrik Wallström, berättar om Socialtjänstens arbete i kommunen.
