Vattnet vi ärvde – Mölndalsån i klimatets skugga
Mölndalsån var avgörande för framväxten av Mölnlycke och traktens blomstring. På senare år har ån haft mindre betydelse. Men i en tid med eskalerande klimatförändringar kan dock Mölndalsån åter spela en central roll.
– Att skydda ekosystemen är det snabbaste sättet att minska klimatförändringarna, säger Michael Nilsson, ordförande i Naturskyddsföreningen Härryda.
Det brusar, kluckar och porlar. Det skummar, blänker och dånar. Mölndalsån slingrar sig genom Härryda, från Hindås i öster – där ån kröker och vrider sig, till Mölnlycke i väster – där den rätats ut och tuktats.
Ån flyter förbi örnbräken, lönn och asp. Växande deponier med grus kryper närmre dess porlande kant. I vattnets spegling syns flygplanen lyfta från Landvetter. En råget lapar vatten, ett tåg dundrar förbi och en fiskare kastar ett drag i vattnet. Många är de liv som knutits samman med ån – inte minst har ån varit en avgörande förutsättning för den industriella framväxten i Göteborgsområdet och Mölnlyckes utveckling.
Idag spelar dock ån en mindre roll för traktens utveckling. Men kanske har ån ännu en viktig roll att spela för Härrydas överlevnad och framtid, i en tid av accelererande klimatförändringar:
– Vi måste bevara de här ekosystemen annars så närmar vi oss kollaps, säger Michael Nilsson som dedikerat sitt liv åt att skydda Mölndalsån.
Kraften som fick Mölnlycke att blomstra
Regnet öser ned i ån. I skyddet av ett träd står historikern Lars Gahrn, blicken har han riktat mot de gamla tegelbyggnaderna, de som lagt grunden till det moderna Mölnlycke – Mölnlycke fabriker. I nästan 50 år arbetade Lars med museiverksamhet i Mölndal. Mycket av hans arbete har kretsat kring Mölndalsåns ringlande genom historien: från medeltidens kvarnar, via 1800-talets fabriker till dagens Härryda.
– Det var vattenfallet här som blev upphovet till det moderna Mölnlycke, säger Lars Gahrn och nickar mot fallet vid Arketjärn.
Ån med sina många höjdskillnader har i alla tider nyttjats för kvarnar men också sågverk. Träden från Härrydas djupa skogar kunde bli lönsamma genom att flottas på ån till Göteborg och vidare ut i världen.
Men det var inte förrän på mitten av 1800-talet som ån skulle få en nyckelroll för Mölnlyckes utveckling.
– Hade de haft andra kraftkällor så hade de aldrig byggt textilfabrik här. Läget var kommunikationsmässigt väldigt dåligt. Man var ju tvungen att forsla bomull på häst och vagn från Göteborgs hamn.
Trots detta anlade Gustav Ferdinand Hennig en fabrik i Mölnlycke 1849. Här kom det att spinnas, vävas och färgas. Kring detta nav, som fabriken kom att bli, drogs människor från landsbygden in till den slamrande textilindustrin och orten växte. Många som levt fattigt med långa arbetsdagar inom lantbruket fick det avsevärt bättre som fabriksarbetare, enligt Lars Gahrn.
Påskyndat av industrin kom så småningom också järnvägen – och Mölnlycke vävdes samman med världen.
– Fabrikerna skapade ju tätorten Mölnlycke. Det här hade annars varit landsbygd. Så tätorten Mölnlycke kan vi tacka Mölnlycke fabriker för.
Men framgången kom till ett pris.
Industrins konsekvenser – miljöförstöring och badförbud
Vid mitten av 1880-talet betraktades Mölnlycke fabriker som en av de modernaste industrierna i Sverige. Men industrins framväxt hade inte enbart positiva effekter, det lämnade inte Mölndalsån ofördärvad:
– Man släppte ju ut väldigt mycket föroreningar naturligtvis. På 40-talet och 50-talet rådde badförbud i Rådasjön. Och på samma sätt var det ju i Mölndal. De släppte ut alla möjligheter i ån, berättar Lars Gahrn.
– Mölnlyckebor som nu är i 80-årsåldern har berättat att det kunde komma flytande oljefläckar som gjorde en tillfälligt blind om man fick det i ögonen.
Mölndalsåns dånande kraft var alltså en förutsättning för att sätta igång en kedja av händelser, men successivt blev vattnet som kraftkälla ersatt av de fossila bränslena och elektriciteten. Det var inte längre bara föroreningar som pumpades ut i ån utan också i luften.
– Ån har inte någon större ekonomisk betydelse längre. Precis som att det här är ett bostadsområde som heter Mölnlycke fabriker – men det har inte så mycket med fabriker att göra idag.
Ån fortsatte lika enträget att flöda om än inte längre som huvudroll i Härrydas historia – utan som statist. Och runtom förändrades världen och klimatet av vattenkraftens efterträdare – de fossila energikällorna.
I klimatets skugga – ett hot eller en räddning?
Ibland är den osynlig, dold i skogen, men lika fullt porlande. Andra gånger tar den plats, bred och rak flödar den tyst genom Mölnlycke. För dagens Härrydabor är Mölndalsån kanske främst förknippad med friluftsliv, fiske och rekreation. Eller en påminnelse om översvämningen 2006.
Men kanske kommer ån återigen få en central roll i Härryda – på både gott och ont. För i och med klimatförändringarna ökar riskerna för extremväder och översvämningar, ån kan bli ett hot som måste förebyggas. Men ån kan också bli en räddning.
En som tror och hoppas på det senare, är han som ägnat större delen av sitt liv till att försvara ån och dess invånare – Michael Nilsson, ordförande i Naturskyddsföreningen i Härryda.
I näven har han en hemmasnickrad håv av en gammal sil, i den andra en hink med skvalpande vatten. Han traskar ned för den branta stigen i Risbohults naturreservat, nära Hindås. Till höger om honom stänker Mölndalsån. En mångfald av träd, lavar och svampar frodas i den fuktiga miljön runt ån.
Som ung blev han tagen av de vackra miljöerna runt ån och förskräcktes när skogarna avverkades – något som fick Michael att agera. Faktum är att naturreservatet som Michael befinner sig i, inte hade existerat om det inte vore för hans kamp. Och det är med viss stolthet han ser vad hans engagemang åstadkommit:
– De områdena som man har lyckats bevara har ju fått en ökad betydelse när det gäller både klimat och biologisk mångfald. De här arterna som håller på att försvinna, de finns ju främst i reservaten, berättar Michael.
Bland de arter som trivs i Risbohults naturreservat återfinns strömstare, forsärla och öring. Men också en art som är många miljoner år äldre än människan. Men som de senaste hundra åren försvunnit i en rasande fart.
Har vi många arter så är systemen stabilare och tål förändringar.
Michaels kamp räddade uråldrig art
Michael Nilsson sitter på ett fallet träd vid vattnet, Naturskyddsföreningens kontor, som han skämtsamt kallar det. För 30 år sedan hittade han något mycket gammalt i ån, precis intill där han nu sitter – flodpärlmusslan. Arten har funnits i 80 miljoner år men de senaste hundra åren har populationen minskat kraftigt och är rödlistad som starkt hotad.
– Att hitta flodpärlmusslor som suttit hundra år i ån, när man trodde att den var utdöd, det var väldigt speciellt, berättar Michael.
Sedan området blivit reservat har flodpärlmusslans bestånd ökat och det är ett gott tecken på att åns ekosystem mår relativt bra, enligt Michael Nilsson, även om det finns flera hot mot åns välbefinnande. Regleringen av vattnets flöden hotar flera fågelarters häckningsplatser, grodor och flodpärlmusslans livsmiljöer. I närområdet finns deponier med miljontals ton schaktmassor som potentiellt kan förändra åns vattenkvalitet. Skogsavverkningar för nära strandkanten kan påverka vattenflödet och öka risken för översvämningar.
– Ekosystemen har utvecklats under väldigt lång tid och det är väldigt svårt att återskapa dem, däremot kan vi bygga på de system som finns kvar, säger Michael Nilsson som menar att ån och de kringliggande skogarna kan både bidra som en kolsänka och agera skydd mot framtidens extremväder när översvämningar kan bli ett vanligare inslag.
– Den här typen av miljöer med en stor mångfald är väldigt viktiga. Har vi många arter så är systemen stabilare och tål förändringar, menar Michael Nilsson som önskar att politikerna gjorde mer för att skydda åns unika värden.
Mångfald: ”Vår långsiktiga säkerhet för vår överlevnad”
Så en gång i tiden fick kraften från ån Mölnlycke och Härryda att blomstra, nu kanske ån åter har en viktig roll att spela, för att stävja klimatförändringarnas effekter och skapa en dräglig livsmiljö för Härrydabor, öring och strömstare. Med det är upp till kommunen och politiken att prioritera frågan – och det skulle kunna göras mycket mer, enligt Michael Nilsson.
– Kommunpolitiken påverkar väldigt mycket miljön här lokalt. Och det är viktigt att man tänker mer än en gång innan man börjar exploatera, uppmanar Michael och fortsätter:
– Vi har ju under 1900-talet exploaterat en stor del av jordens landyta. Så vi har nästan inte kvar någon mer ursprunglig natur. Tillsammans med koldioxidutsläpp är förstörelsen av ekosystem det som påverkar klimatet mest, menar Michael.
Men allt är inte nattsvart. Under de senaste 30 åren har Michael sett hur kunskapen ökat kring ekosystemens betydelse. Han ser också en ny generation med ett stort intresse för klimatfrågor ta allt mer plats. Han när hopp om att kampen för att skydda Mölndalsån lever vidare.
– Naturens mångfald är vår långsiktiga säkerhet för vår överlevnad, vi klarar oss inte utan den, både globalt och lokalt, säger Michael Nilsson från Naturskyddsföreningen innan han lämnar ”naturskyddsföreningens kontor” vid ån.
Om Mölndalsån – som en gång var den ursprungliga kraften som satte igång utvecklingen av Mölnlycke – kommer ha en viktig roll att spela för framtidens utmaningar återstår att se. Men än så länge fortsätter Mölndalsån brusa, klucka och porla. Skumma, blänka och dåna.
LÄS MER:Så växte Mölnlycke och Wendelsberg fram – rikedomen flödade
LÄS MER:Den stora hotellbranden i Hindås: ”Elden är lös!”
LÄS MER:Toinis unika släkthistoria – som ingermanlänning: ”Flydde med båt”
