Michaela Meijer är på besök i Mölnlycke. Hon undrar: finns Espresso house kvar? Det var ett tag sedan den svenska rekordhållaren i stavhopp var i stan.
Michaela Meijer är uppvuxen i Landvetter men flyttade senare med familjen till Mölnlycke. Sedan några år tillbaka har dock hela familjen spridit ut sig utanför kommunens gränser.
– Så det är sällan jag är här numera. Men mamma jobbar i Mölnlycke så jag bestämde igår att jag skulle förbi och fixa lite grejer, säger hon, strax efter hon klivit in i kaféet som mycket riktigt visade sig fortfarande existera.
Svårare och svårare att resa med stavar
Egentligen var tanken att hon skulle sitta på ett flyg till Frankrike för inomhussäsongens tredje tävling. Men resan fick blåsas av i sista stund.
– Det är det här med stavar. Det är nästan omöjligt att resa nu för tiden. Det är fler och fler flygbolag som säger nej.
Varför har det blivit svårare?
– De tycker vi är jobbiga, säger Meijer och skrattar, samtidigt som hon verkar fått syn på någonting på andra sidan av kaféet. Men snart vänder hon tillbaka blicken och erkänner:
– Det är ju omständligt med stavar. Det går inte att komma ifrån. Men jag tycker ändå mer synd om oss som behöver släpa på dem än flygbolagen som får handskas med dem någon gång då och då, om jag får tycka.
Inblandad i allvarlig trafikolycka för snart två år sedan
Nu har snart två år gått sedan Michaela Meijer, hennes tränare Gustaf Hultgren och tränarprofilen Yannick Tregaro var inblandade i en allvarlig trafikolycka. De var på väg hem till Göteborg från en tävling i Karlstad när de blev påkörda av en lastbil utanför Säffle.
Gustav Hultgren som körde minibussen fick frakturer i ryggen, i skulderbladet, bröt alla sina revben, höften och foten och fick en punkterad lunga. Yannick Tregaro bröt två revben medan Meijer klarade sig undan några svåra skador.
– Sen gjorde det ont överallt och jag har haft lite problem med ryggen och så efteråt.
Fortfarande?
– Jag känner av det. Men det är under kontroll, nu är det bara en av alla andra grejer. Så det är hanterbart.
Minns du vad du tänkte i kraschögonblicket?
– Det kommer jag ihåg helt och hållet. Det gick ju så fort så i början fattade man inte. Sen plötsligt var det: ”okej, vi voltar här nu, vi har nog blivit påkörda”, säger Michaela Meijer och tystnar till en kort sekund innan hon fortsätter:
– Ja. Det är helt lucid.
Men det hemsöker dig inte längre?
– Nej. Det är inget som sitter kvar så. Alla ska väl krocka någon gång i livet tänker jag. Så förhoppningsvis har vi gjort vår krasch nu, säger hon och skrattar.
Sämsta säsongen på åtta år
Men krocken var inte det enda som ställde till det för Michaela Meijer under OS-sommaren 2021. Precis innan kraschen hade hon dragit på sig en segdragen covidsjuka, och strax efter blev hon sjuk i samma virus igen.
– Andra gången blev jag inlåst i ett hotellrum i England i 12 dagar. Det var verkligen ett kaosår. Det blev noll träning det året samtidigt som jag bara fick jaga, jaga, jaga resultat. Man skiter ju liksom inte i det när ett OS väntar.
Och ifjol fortsatte jakten på resultat. Utan någon större framgång. Under inte mindre än 18 tävlingar landade snitthöjden, i de tävlingar hon överhuvudtaget fick ett resultat, på 4,24 – höjder hon nosade på när hon var 16 år gammal. För protokollets skull är Lag-SM där hon på grund av en skada tog sig över 1,60 bara för att få ett resultat borträknat.
Toppresultatet stannade på 4,40. Hennes sämsta säsongsbästa på åtta år, skadeåret 2018 exkluderat.
– Då var det EM och VM jag fick jaga. För att vara få vara kvar i SOK:s (Sveriges olympiska kommitté red anm.) Topp och talang var jag tvungen att prestera där. Men till slut blev jag utmattad. Ju mer jag pushade desto sämre blev det.
Hur var det att fortsätta jaga när det låser sig tävling efter tävling?
Michaela Meijer skrattar en stund innan hon svarar:
– Ja, du. Man är ju lite dum i huvudet. Man tänker hela tiden, nästa tävling kanske det släpper, men så kommer det aldrig. Jag blev lite mer nedbruten för varje tävling. Men där och då var det att jag kör och så fick jag bara hoppas att jag slipper skämmas efteråt.
– Sen kanske det hade varit bättre att bara skita i det. Men det fanns inte så mycket till val, för det var viktigt att komma tillbaka för att hålla sig kvar i SOK:s Topp och talang och allt vad det innebär.
Fick börja om från noll
Men som resultaten utföll föll hon ur Topp och talang, vilket främst innebär strängare ekonomiska ramar. Än så länge har hon dock klarat sig från att ta ett jobb, och under inomhussäsongens två inledande tävlingar har hon vid båda tillfällena hoppat högre än under hela fjolårssäsongen.
– Jag har fått börja om och gå tillbaka till grunderna för att ha någonstans att bygga ifrån. Jag hade pushat så länge så jag helt enkelt inte hade någon grund kvar.
Vad innebär det att börja om från grunderna?
– Egentligen bara bryta ner allting. Jag har hållit mig kvar med kort ansats och har gått ner i mjukare stavar som jag inte haft på flera år. Mycket för att det inte ska bli någon mental grej. För att sätta i en hård stav, det krävs en del, svarar hon och fortsätter:
– Springer du 60 meter kan du göra det på halvfart. Hoppar du stavhopp på halvfart landar du tillbaka på banan och skadar dig. Så det är en extremt mental gren. Jag känner ju inte någon stavhoppare som inte haft mentala problem.
Tänker inte jaga en EM-biljett
Nästa planerade tävling för Michaela Meijer är på torsdag i Finland, om flygbolaget tar emot hennes stavar det vill säga. Och därefter blir det Nordenkampen till helgen.
Vill det sig väl väntar också ett Europamästerskap runt hörnet. Men den här gången tänker hon inte jaga.
– Först och främst behöver jag kvala in. Det har jag ju inte gjort med fjolårets resultat direkt. Men vi har sagt att under inomhussäsongen ska vi inte pusha lika hårt, det har vi gjort under två år och det har gett noll. Jag vill inte åka till ett EM och hoppa för hoppandets skull.
Du har varit med väldigt länge men du är ju ändå bara 29. Vad tänker du kring framtiden härifrån?
– Måste vi göra det?
Absolut inte.
Hon skrattar:
– Jag tänker att jag ska hålla på så länge det är kul. Stavhopp handlar så mycket om teknik så du kan hålla på lite längre. Det är inte som i sprint där det handlar om fysiken till 90 procent. Det finns fortfarande saker att utveckla.
Har du fortfarande ett svenskt rekord i dig?
– Omöjligt är det inte. Jag har fått lite bättre teknik. Bara jag får på snabbheten och lite hårdare stavar, så why not?
LÄS MER:Härryda-mäklaren Caroline följde sin barndomsdröm – blev mäklare
LÄS MER:Hannan från Mölnlycke är med i Farmen: ”Det var skitkul”
