Bocköhalvön – det var inte smygexploatering, utan ett planhaveri

Christina Abrahamsson beskriver i sin debattartikel exploateringen av Bocköhalvön som en ”smygexploatering” genom förhandsbesked och antyder att detta skulle vara ett sätt att kringgå plan- och bygglagen (PBL) till förmån för en markägare. Den beskrivningen bortser från både historiken och de faktiska omständigheter som lett fram till dagens situation.

Området ska planläggas på ett ordnat sätt

Jag har aldrig varit negativ till att Bocköhalvön utvecklas genom detaljplan. Tvärtom har jag under mer än femton år återkommande verkat för att området ska planläggas på ett ordnat, rättssäkert och politiskt förankrat sätt.

Efter att ha förvärvat AB Hindås Villastad våren 2005 presenterade bolaget redan 2007 ett första förslag till detaljplan för dåvarande planchef, omfattande 26 bostäder med stora tomter som skulle smälta in i den befintliga bebyggelsen på Bocköhalvön. Ett planavtal tecknades med Härryda kommun den 18 december 2009. I samband med detta krävde kommunen att mark skulle säljas till kommunen för att, som det uttrycktes, ”få ekonomi i detaljplanen”.

Planförslag med 240 bostäder ledde till protester

Därefter presenterade Härryda kommun, genom ansvarig planhandläggare Anna Wallin, ett helt nytt planförslag omfattande cirka 240 bostäder. Förslaget saknade politisk förankring och kom som en fullständig överraskning – inte bara för de boende på Bocköhalvön, utan även för mig som markägare och för den politiska nivån. Detta ledde till kraftiga protester och ett allvarligt förtroendetapp för planarbetet.

Efter detta togs ett omtag. Tillsammans med samtliga fastighetsägare på Bocköhalvön och i samverkan med Cederfors Bostadsutveckling AB togs ett förslag fram om totalt cirka 80 bostäder, varav cirka 55–60 inom AB Hindås Villastads mark, med en blandning av småhus, radhus och mindre flerbostadshus. Inriktningen låg i linje med den politiska viljeinriktning som då uttalats, omkring 70 bostäder.

Planen krävde förnyad granskning

Planarbetet ställdes slutligen ut för granskning. Efter granskningen gjordes dock ett stort antal väsentliga ändringar i planförslaget. Både jag och andra berörda aktörer påtalade vid upprepade tillfällen för Anna Wallin, som ansvarig planhandläggare, att ändringarna var av sådan omfattning att planen enligt PBL krävde en förnyad granskning. Detta avvisades, och planen drevs vidare till antagande utan ny granskning.

Detaljplanen överklagades och upphävdes därefter av Mark- och miljödomstolen på grund av brister i handläggningen. Domstolens beslut grundades alltså inte på att byggnation på Bocköhalvön i sig bedömdes som olämplig, utan på den bristfälliga hantering av planprocessen som den ansvariga planhandläggaren stod för. Planen föll på processen – inte på innehållet.

Förhandsbesked en konsekvens

Efter domen valde kommunstyrelsen att inte ge planavdelningen nytt förtroende att göra ännu ett omtag för tredje gången. I stället fattades ett politiskt beslut om att avsluta detaljplanearbetet för Bocköhalvön och i stället pröva viss utveckling genom förhandsbesked. Förhandsbesked blev därmed inte ett sätt att kringgå detaljplan, utan en konsekvens av ett långvarigt och misslyckat planarbete.

Abrahamsson lyfter också frågan om demokratiskt inflytande. Det är korrekt att detaljplaneprocessen ger en bredare krets möjlighet till samråd än förhandsbesked. Men det förändrar inte det faktum att kommunen själv valde denna väg efter att ha misslyckats med att få detaljplanen att vinna laga kraft. Förhandsbesked prövas dessutom mot översiktsplan, allmänna intressen, trafik, VA, miljö och riksintressen. Det är ingen fri genväg för markägare.

Välkomnar återinfört tjänstemannaansvar

Mot denna bakgrund är det välkommet att riksdagen nu står inför att återinföra tjänstemannaansvaret som svensk lag. Det är just i situationer där bristfällig myndighetsutövning får långtgående konsekvenser för boende, kommun och markägare som ett tydligare ansvarssystem behövs.

Bocköhalvön är inte ett exempel på smygexploatering. Det är ett exempel på vad som händer när ett detaljplanearbete bedrivs utan tillräcklig rättssäkerhet, kontinuitet och ansvar – och vilka följder det får när processen till slut havererar.

Jan-Erik Eskilsby

Markägare genom Aktiebolaget Hindås Villastad