Härryda kommun har väntat i fyra år på att få avverka sex hektar skog nära Skällsjön i södra Landvetter, något som Härryda-Posten tidigare rapporterat om. Naturskyddsföreningen och Skydda skogen har överklagat avverkningen, med motiveringen att det finns flera skyddade arter i området.
Enligt en EU-dom från 2021 behöver hänsyn tas till varje enskild individ. Detta oberoende av hur det ser ut på populationsnivå för den skyddade arten.
För skogsägare är detta en dom som försvårar ägande och brukande av skogen. För Mellanskog är det numera vanligt förekommande frågor som påverkar deras 27 600 medlemmar i Sverige. Mellanskog är ett kooperativt skogsägarförening, som erbjuder allt från rådgivning till skogsskötsel och ekonomiska tjänster.
Karin Perers är ordförande för Mellanskog, och även om hon inte känner till den specifika situationen i Landvetter, känner hon väl till EU-domstolens dom.
– Det är många av våra medlemmar som är påverkade, berättar hon och exemplifierar med lavskrikan.
– Det är en fågel som är frekvent förekommande från Norge och till och med Östra Sibirien. Men den är ovanlig just i våra medlemmars bygd i södra Hälsingland. Där har vi hållit på i sju år med att få avverka en granskog som är mogen för avverkning, men där lavskrikor har satt bo. Det har gått ända upp i högsta instans, Mark och miljööverdomstolen, och det har gått tillbaka och det börjar om på ett vis som är helt orimligt.
Mellanskogs ordförande Karin Perers: ”Så kan det inte vara i en rättsstat”
Karin Perers berättar om en situation där skogsägarna i vissa fall inte får avverka sin skog men inte heller ges någon ersättning.
– Om man då i tre generationer har skött om samma granskog, och den inte är särskilt betydelsefull ur biologisk mångfaldshänsyn, då blir det verkligen orimligt att driva företag. Om man varken får intäkten av skogsvirket eller får en ersättning som kompenserar den näringsverksamhet som man inte kan fullfölja, det är helt otillständigt. Så kan det inte vara i en rättsstat, säger hon och fortsätter:
– Just därför är artskyddsfrågan så viktig nu, och att regeringen klarar att hantera den som ett tillägg till den här skogsvårdslagen vi har. I grunden tycker jag att det är en bra lag, eftersom den har övergripande mål om både produktion och miljöansvar. Där bärs också produktionsansvaret av ett miljöengagemang för att ta fram råvarorna för förnybara produkter och husbyggande.
Utifrån sin roll som ordförande i Mellanskog erfar Karin Perers att många medlemmar är allt mer tveksamma till att spara sin skog under längre tid.
– De förstår att det kan bli så att det utvecklas många intressanta arter i äldre skogar och att det riskerar leda till ett förbud att avverka. På sätt och vis kan man säga att det blir kontraproduktivt för skogsägaren. De gamla träden kanske skulle må bra av att stå tio år till, men man törs inte det för då tänker man att det blir ett avverkningsförbud.
Vi är ju inte dumma som skogsägare, vi är ju måna om arternas mångfald, men det måste finnas rimliga proportioner.
”Spelreglerna måste vara kända och långsiktiga” för skogsägare
En annan konsekvens, berättar Karin Perers, är att skogsägare med mindre areal helt sonika ger upp och säljer.
Just därför menar hon att politiken måste komma fram till lösningar som inte omöjliggör skogsägande.
– Politiken måste kunna landa i någonting som är rimligt utifrån att vi ska både klara ansvaret för klimatet och den omställning som fordrar mycket träråvara, men också förstås klara en grundläggande biologisk mångfald som är själva drivkraften. Ekosystemen är ju drivkraften i skogsnäringen.
Om man blickar framåt nu då, om det inte blir lättare för skogsägare att planera. Vilka konsekvenser ser du framför dig för det svenska skogsbruket?
– En annan konsekvens och den är allvarlig för hela världen faktiskt, det är att vi inte på ett fullvärdigt vis tar tillvara de produktionsförutsättningar vi har i Sverige. Med de marker och klimat vi har, har vi väldigt goda förutsättningar att bidra i en omställning som är viktig för alla människor på jorden.
Karin Perers trycker även på vikten att skilja på art och individ.
– Det måste tydliggöras så att spelreglerna är kända och långsiktiga. Vi är ju inte dumma som skogsägare, vi är ju måna om arternas mångfald, men det måste finnas rimliga proportioner, som med knäroten och lavskrikan. Det är faktiskt inte arter som är hotade, utan det är enskilda fåglar som kanske behöver flytta sitt bo. Och det är knärot som här och var kanske måste offras för en avverkning, men som kan komma tillbaka längre fram och som finns i grannområdet.
Skogssällskapets hållbarhetschef: ”Orimligt” att varje enskild fågel är skyddsvärd
En annan skogsaktör som Härryda-Posten pratat med är Karin Fällman Lillqvist, hållbarhetschef på Skogssällskapet. Det är en allmännyttig stiftelse som bistår skogsägare med skogsförvaltning. Fällman Lillqvist menar att EU-domstolens dom från 2021 har skapat osäkerhet för både ägare och utförare.
– Det som är akut nu, det är ju den osäkerhet som vi har. Vad är det som gäller egentligen? Nu har man kommit med förtydliganden från svenska regeringen, men plötsligt under en period var alla enskilda individer av alla fåglar skyddade enligt lag och det blir ju orimligt.
I Sverige måste vi ta ett gemensamt ansvar för att inte utrota arter.
Ett av de stora problemen är, enligt Karin Fällman Lillqvist, att det ställer krav på skogsägare att de ska veta exakt vad som finns i deras skogar.
– Enligt de regelverk och skogsbruksstandarder som vi hittills har jobbat med, jobbar man främst med riskbedömningar utifrån hur skogen ser ut. När det finns en möjlighet att det finns hotade arter, då ska man behandla det på ett annat sätt. Nu skulle man kunna tolka domarna som att det finns en förväntan att göra en fullständig redogörelse av alla fåglar som finns på fastigheten. Och det kanske inte är riktigt relevant alla gånger. Det blir väldigt mycket extrajobb.
Hållbarheten handlar om andra saker än att skydda varje enskild individ, menar Karin Fällman Lillqvist.
– Jag tänker att vi har ju ett ansvar. Vi måste ta ett gemensamt ansvar i Sverige för att inte utrota arter. Det skriver ju skogsägarna under på. Det är en del av skyldigheten när man äger skog, säger hon och fortsätter:
– Vi ska naturligtvis skydda det som är skyddsvärt. Men vi måste få en tydlighet var den gränsen går. Och vi måste kunna bedriva ett skogsbruk. Sen så ska vi göra det med de premisser som finns.
Karin Fällman Lillqvist ser hellre att det bör pratas om biotoper än enskilda arter, och att bedömningar bör göras på större områden än enskilda avverkningar. Att lösa frågan i domstol är inte helt optimalt, menar hon.
– Det blir lite fyrkantigt när frågan hanteras juridiskt. Det borde kunna gå att lösa det mer på ett vetenskapligt, ekologiskt sätt.
Att EU-domstolen avgör svenska skogsfrågor är inte helt optimalt, menar hon.
– De tolkar ju bara lagarna. De tolkar ju inte den ekologiska bilden. Vi ska ha biologisk mångfald, vi ska ha hög resiliens. Det kan jag inte nog understryka. Vi ska ju naturligtvis inte bara hugga ner skogen hej vilt. Men det handlar om att vi ska lägga resurserna på rätt saker. Och det är väl det som är det stora problemet just nu. Vi lägger väldigt mycket tid och resurser på det som kanske inte ger så himla stor nytta alla gånger, istället för att fokusera på det som verkligen är värdeskapande, säger Karin Fällman Lillqvist vid Skogssällskapet.
LÄS MER:Lista: Här kan du hemestra i naturen i Härryda
LÄS MER:Beskedet från högsta instans: Avverkning i Landvetter måste utredas på nytt
LÄS MER:MP om Landvetter Södra: ”Gör en nationalpark istället”
