Därför slutade William med innebandyn

När William Gatica skadades under en match ställdes hela hans värld på ända. Att hänga klubban på hyllan tvingade honom att hitta nya intressen och passioner.
– Beskedet att jag inte längre fick utöva sporten tog hårt, det kändes nästan som en del av mig gick bort.

ANNONS
|

Ibland är ungdomars beslut att sluta med en sport inte en helt frivillig handling, utan snarare en ofrivillig konsekvens av olika omständigheter. Trots passionen och engagemanget för sin sport möter många ungdomar hinder som tvingar dem att ta det svåra beslutet att lämna den bakom sig.

Från ekonomiska utmaningar till skador och bristande stöd som påverkande faktorer handlar avslutandet av en sport inte alltid om ett val, utan ibland om att det är ett nödvändigt steg för ungdomarnas välmående och framtid.

Att avsluta sitt deltagande i en sport är en svår och smärtsam process för många ungdomar, och en vanlig orsak till detta är skador. William Gatica, en entusiastisk idrottare och tidigare spelare i IBK Göteborg, öppnar nu upp sig för Härryda-Posten om sin resa och de utmaningar han ställdes inför när han tvingades lämna sporten på grund av en allvarlig knäskada.

ANNONS

För William, idag 18, var innebandyn inte bara en hobby, utan en passion som genomsyrade hela hans liv.

– Att få spela innebandy var fantastiskt, man hittade en gemenskap och en kärlek för sporten som man inte kan få från sidan, berättar han med en viss melankoli i rösten.

Det tuffa beskedet

Men den drömlika resan tog en oväntad vändning när William drabbades av en knäskada under en viktig match.

– Beskedet om att jag inte längre fick utöva sporten tog hårt, det kändes nästan som en del av mig gick bort och det krävdes lite sorg för att fortsätta framåt.

Efter skadan följde en lång och utmanande rehabiliteringsperiod för William.

– Det var en kamp varje dag. Att återfå styrka och rörlighet i mitt knä var en lång och smärtsam process, säger han med eftertryck.

Ljus i mörkret

Men det var inte bara den fysiska smärtan som plågade William. Det var också den emotionella kampen att acceptera att hans tid på planen var över.

– Det var som att mista en del av mig själv. Att inte längre kunna spela innebandy med mitt lag var hjärtekrossande, erkänner han.

Williams berättelse är ett vittnesmål om de djupa känslor och utmaningar som många ungdomar möter när de tvingas lämna en älskad sport på grund av skador. Trots de svåra omständigheterna har han lyckats hitta en väg framåt och inspirerar andra att göra detsamma, även när livet kastar oväntade hinder i vägen.

ANNONS

Även om avskedet från innebandyn var en stor förlust för William, har han funnit ljus i mörkret.

– Att sluta med innebandy har gett mig tid att utforska andra intressen och passioner. Jag har upptäckt nya sidor av mig själv som jag aldrig hade tidigare.

Fotnot. Denna artikel är en del av Härryda-Postens satsning Ung HrP där gymnasieelever vid Hulebäcksgymnasiet skriver artiklar i samband med Pressfrihetens dag.

LÄS MER:Därför tar eleverna på Hulebäck över Härryda-Posten på Pressfrihetens dag

LÄS MER:Bildextra: Hulebäcksandan på topp under Slaget om innerstan

LÄS MER:Bildextra: Porten till Mölnlycke finns i Brunnsparken

LÄS MER:Kent, 83, minns Hulebäcksfabriken: ”Det glömmer jag aldrig”

ANNONS