På soffbordet står lussekatter. Det luktar kaffe. Dotter och mamma sitter på varsin sida om bordet; den ena har en rykande mugg i handen, den andre ett glas saft.
”Elin”, som egentligen heter någonting annat, läste Härryda-Postens granskning om skolorna hon växt upp på, och kände igen sig i bilden som målades upp. För henne blev situationen i skolan så illa att det påverkade hennes psykiska hälsa.
– Jag ville dö så betygen spelade ingen roll, säger hon.
Inga saxar eller handtag
I en rad artiklar har Härryda-Posten tidigare rapporterat om stora problem på skolorna i Hindås; Fagerhultsskolan och Hindåsskolan. Bland annat om att Härryda kommun utretts av Barn- och elevombudet efter att en elev utsatts för upprepade kränkningar. Utredningen visade på flera brister: Flera händelser kränkningsanmäldes inte, utredningarna var bristfälliga och då också åtgärderna. Det slutade i ett skadeståndskrav till eleven om 30 000 kronor.
Men det slutar inte där. Härryda-Posten har tagit emot mängder av mejl och samtal om missförhållanden på skolorna, övervägande Fagerhultsskolan. Elin berättar att det varit kaos på Fagerhultsskolan.
– De fick ta av handtagen på fönstren i våra klassrum. I hela vår korridor och enhet. Vi fick inte ha saxar för att folk var aggressiva med dem och högg personer med saxarna på våra lektioner.
Men för Elin har det värsta varit många år av kränkande behandling.
Slogs med hockeyklubbor
Det började redan på lågstadiet i Hindåsskolan. Elin berättar att killarna i klassen fällde dumma kommentarer och att de återkommande var elaka. Då hände det att hon sa något elakt tillbaka. Och då slogs killarna.
– Då fick vi höra att killarna kanske var kära i oss, när de slogs med hockeyklubbor.
Elin gick till rektorn och berättade vad som hänt. Men ingenting förändrades.
Vad hade du önskat skulle hända?
– Att de kunde sagt till dem istället. Om att kanske inte lägga en massa dumma kommentarer och kalla folk CP eller bög. Sånt. För det reagerade jag också på och det kanske inte var riktat mot mig alltid men jag tycker inte att man säger så.
Fagerhultsskolan
När Fagerhultsskolan öppnade fick Elin byta skola. Försiktigt hoppfull gick hon in i de festklädda lokalerna första dagen och satte sig på platsen hon tilldelats i klassrummet.
– Jag skulle sitta bredvid en kille som vägrade sitta med mig. Vi satt vid fönstret och han skämtade hela tiden om att han skulle hoppa ut genom fönstret och ta livet av sig för att han inte ville sitta med mig.
Till slut fick killen byta plats. Men mobbningen mot Elin fortsatte.
Förföljd hem
Elin berättar om att hon brukade få kommentarer om hennes utseende och att det hände att elever följde efter henne när hon skulle gå hem.
Hon minns flera specifika händelser som extra jobbiga.
– Jag blev utelåst från klassrummet någon gång när vi skulle se på film, säger hon och trummar med fingrarna när hon berättar att läraren inte var där och att de andra eleverna inte släppte in henne.
– Det var ingen som tyckte om mig men alla där inne hatade ju mig inte. Men det är så, man går inte och öppnar för mig. Jag tror att de också kunde bli utsatta då. Att de inte vågar det. Eller att de bara inte brydde sig.
Gick du till lärarna när sådana saker hände?
– Inte alltid. Men jag hade en bra mentor som gjorde många kränkningsanmälningar.
Upplevde du att det blev någon förändring?
– Jag tror inte de kände att de kunde göra någonting alltid. Jag tror inte de riktigt visste vad de skulle göra.
Mobbning utanför klassen
I kortare perioder kände Elin att klassen hon gick i var okej, men mobbningen fortgick från andra klasser.
– Det var en kille som jag aldrig hade sett innan. Jag gick förbi och då slängde han sig mot väggen för att visa att han tar så långt avstånd från mig som möjligt. För att jag är typ äcklig eller något ... Jag vet inte. Men det kommer jag ihåg, för han kände ju inte mig.
Elin tystnar. Hennes mamma suckar.
– Det är det mest gräsliga man kan vara med om som förälder.
Frånvaro
Allt det Elin fick utstå gjorde att hon hade svårt att fokusera på skolan och att hon ofta valde att inte ens gå dit.
– Folk var så jävla elaka mot mig.
– Men det var också ett problem i det att du kände: ”Jag kan inte gå till skolan, jag kan inte stanna hemma.” För du hade ångest oavsett, inflikar mamman.
Trots det har Elin klarat godkänt i de flesta ämnen, men upplever samtidigt att just det kan vara en av anledningarna till att hon inte fått det stöd hon önskar.
– Jag förstår ju det lite också, jag tror inte de har tillräckligt med resurser. Men det blir ändå väldigt tråkigt. Det spelade ingen roll hur jag mådde eller vad jag blivit utsatt för om jag blev godkänd och de kunde skicka iväg mig. Så att jag blir någon annans problem.
Kände du dig som ett problem?
– Ja.
Frånvarande ledning
I flera av Härryda-Postens artiklar om Hindåsskolorna så har många av intervjupersonerna sagt att det är svårt att komma i kontakt med lärare och ledning. En bild som Elins föräldrar delar.
– Överlag tycker jag att ledningen har hållit sig långt borta och fortsätter att försöka hålla sig så långt borta som de kan.
Mamman berättar att hon i kontakt med verksamhetschefen för grundskola, Dennis Pavlovic, ombads att inför terminsstart ha ett uppföljande möte med skolan och rektorn Sandra Söderberg. Sandra sa nej eftersom ett möte planerats med mentor och specialpedagog, utan henne. Men när mamman hänvisade till det verksamhetschefen hade sagt bokade rektorn trots allt in att vara med den sista kvarten av mötet.
– Hon kom visserligen till mötet, men hon hade inte med sig dator eller telefon så hon kunde inte kolla upp den senaste kränkningsanmälan.
En desperat mamma
Elin har under sin sista tid i skolan varit med om att få fysiska och psykiska hot riktade mot sig. Utifrån det har hon och hennes föräldrar haft mängder av samtal med lärare och rektorer som ändå inte lett till någon upprättelse för henne.
Elin berättar att hon uppmuntrades att prata med kuratorn. Väl där tog hon upp sina känslor kring situationen. Kuratorn blev då arg och skällde ut henne för att hon ”återigen” tog upp saken.
– Men jag måste väl ändå få säga att jag tycker att det är jobbigt? Hon är kurator. Hon ska väl bara stötta mig i mina känslor? Hon ska inte läxa upp mig.
Dotter och mor tittar på varandra samtidigt som familjens katt tar plats vid soffans kant.
– Elin har varit fruktansvärt arg och ledsen och besviken. Att skolan inte kunnat hantera det som hänt, inte har kunnat sätta ner foten, säger hon.
– Jag känner när jag berättar det här att det låter som en jävligt jobbig förälder. Men man blir helt desperat.
”Ständigt pågående arbete”
Malin Tucker arbetade som rektor på Hindåsskolan redan när Elin gick där, och menar att personal och skolledning redan då arbetade aktivt mot mobbning.
– När jag började jobba här så var det en engagerad personal som värnade om eleverna. Det tycker jag att det alltid varit.
Hon har i tidigare artiklar om Hindåsskolorna lyft att personalen arbetar aktivt mot kränkningar genom att bland annat arbeta gemensamt med de regler som gäller på skolan.
– Det handlar om att skapa en samsyn hos pedagogerna. Sen blir man aldrig färdig med det arbetet, utan det är ständigt pågående där man behöver hålla i och hålla ut, säger hon.
Många som hört av sig
När reportern lyfter Elins erfarenheter och de mejl som fortsätter inkomma om skolan känner rektorn inte igen sig.
– Jag vet inte. Jag kan inte uttala mig om det ändå. Det handlar om individer som uttalar sig.
Det är inte enskilda individer utan handlar om en gemensam syn från många föräldrar som hört av sig till oss om att en kultur som inte fungerar på skolan.
– Jag håller inte med om det.
I ett mejl skriver hon sedan:
”Jag hoppas att de vårdnadshavare som är av uppfattningen att något förbises gällande kränkningar tar det med oss i skolan.”
Där skriver hon också att pedagogernas mer samstämmiga förhållningssätt idag gör att eleverna enklare vet vad som förväntas av dem.
”Kränkningar har minskat”
Sandra Söderberg, rektor på Fagerhultsskolan, svarar via mejl att hon inte har tid för ett samtal och hänvisar till verksamhetschefen för grundskola i Härryda kommun, Dennis Pavlovic.
Han vill inte diskutera de enskilda händelser som Elin varit med om, men menar att kränkningar generellt har minskat i Härryda kommun.
– Om man tittar två år i tillbaka tiden så lade vi ner mycket tid på att jobba med de här frågorna, och antalet upplevda kränkningar har minskat. Det är viktigt att ha med sig i det vi pratar om nu.
Han uppger att Fagerhultsskolan gått från en till två rektorer som en del av förändringsarbetet men påtalar också att att skolan både är ny och har byggt på klasser löpande.
Men hur går det ihop att en elev från båda skolorna i Hindås upplevt kränkningar utan åtgärder i flera år, samtidigt som Härryda kommun vill ha Sveriges bästa skola?
– Det är klart att vi vill att alla i hela Härryda kommun ska vara nöjda med skolan. Vissa ärenden kan återkomma över tid, att man inte tycker det är bra.
Rektorn är ytterst ansvarig
Han menar att det finns lika många föräldrar som lösningar på olika problem vilket kan göra det svårt ibland.
– Men i slutändan så har rektorn arbetsmiljöansvaret.
Reportern berättar att flera föräldrar som vänt sig till Härryda-Posten upplever att de inte fått kontakt med rektorn, liksom om mötet med Elin som Sandra Söderberg inte upplevdes vilja vara med på.
– Jag känner inte till det här ärendet men i de mötena som jag har med föräldrar så uppmanar jag alltid till en dialog från båda sidor. Där har rektorn ett jättestort ansvar.
Dennis Pavlovic säger också att har bara har hört att de olika professionerna på Hindås skolor är proffsiga i sitt bemötande, och om man upplever annat får man göra ett klagomålsärende eller ta det vidare till Skolinspektionen.
