Nästan en vecka har gått sedan smällen på riksväg 40 i höjd med Landvettermotet. Härryda-Posten har fått komma hem till Mathilda, som inte vill ha med sitt efternamn, och hennes pojkvän Edvin. De har nyligen flyttat in i ett mindre hus på en höjd med utsikt över Västra nedsjön.
Mathilda berättar att hon var på väg hem från jobbet som barnskötare på en förskola i Partille när olyckan inträffade. Hon hade ringt Edvin innan hon åkte och sagt att hon skulle ringa när hon kommit hem. Hennes mobil hade bara hade några få procent batteri kvar.
Allt gick bra tills en bit in på motorvägen.
– Det var en vit lastbil som körde i 60 i högerfilen så jag tänkte att jag kör om. Jag märkte att den kom över mer och mer på min sida. Jag såg inte framför mig att den skulle köra in i mig men jag blev lite nojig så då la jag mig lite mer åt räcket.
Matilda berättar vidare att föraren svängde tillbaka men det blev en fördröjning för släpet som ”klättrade” upp på Mathildas bil baktill på högersidan. Själv slungades hon in räcket och fick punktering på vänster framdäck.
Föraren i lastbilen smet utan minsta ansats till att stanna eller ta kontakt, enligt Mathilda som bannar sig själv för att hon inte noterade mer än att den var vit och stor.
Hon lyckades ta sig över till högersidan av körfältet.
– Händelseförloppet är väldigt svackigt för mig. Jag kände smällarna men jag satt bara och tänkte på att överleva så jag minns inte 100 procent hur det gick till.
Blev strandad längst med vägen
Då var klockan runt 18.20. Hon satte på varningsblinkers, placerade ut varningstriangeln och vinkade med armarna för att någon av de många bilarna skulle stanna, men det gjorde ingen.
– Jag själv stannar väldigt ofta när jag ser bilar bara för att fråga hur det är med en. Jag satt kvar där i två timmar men hade hela tiden hoppet om att Edvin skulle tycka det var konstigt att jag inte hade kommit hem.
Det gjorde han efter fyrtiofem minuter. Han var på jobbet men ringde Mathildas mamma som åkte från Floda tillsammans med Mathildas bror. De hittade henne längst med vägen. Då var hon dessutom kraftigt nedkyld.
– De hade ställt in sig på att något hade hänt. Bensinstopp eller punktering eller något men inte något så allvarligt. Det var först när mamma och min bror kom som jag bröt ihop. Det var då jag insåg att det verkligen hade hänt.
Hennes bror ringde 112 som skickade polis och ambulans. I brist på bevis inleddes ingen förundersökning. Mathilda förklarar att hon inte kände någon direkt smärta där och då, men med dagarna har den smugit sig på i nacken och vänster axel som båda är röntgade.
Ilskan växte
Två dagar efter olyckan släppte den värsta chocken. Och ilskan växte över att föraren smet.
– Då blev det värre med panik och så. Jag har fortfarande mardrömmar på nätterna och jag har svårt att sova för att jag har ont i nacken och axeln.
Hon har varit sjukskriven sedan händelsen och är det även kommande vecka.
– De är jätteomtänksamma på min arbetsplats.
Vad gör du om dagarna?
– Jag försöker att tänka på annat. I början kunde jag knappt prata om det utan att bryta ihop men nu känner jag att det är skönt att prata om det.
Nyligen vågade hon köra bil igen.
– Men det är jättejobbigt och jag har inte vågat mig ut på motorvägen än. Jag tycker det är extra jobbigt att åka med någon annan för då känner jag att jag inte har kontroll. Det kommer bli en lång väg och jobbigt att åka förbi där det hände men man får jobba på det.
Vad ser du framför dig kommande veckor?
– Jag hoppas att psyket blir bättre och att jag vågar köra lite mer bil. Jag kanske ska åka förbi platsen och landa lite mentalt och att jag ska kunna börja jobba. Jag håller tummarna för att det inte blir för stora komplikationer i nacken och så.
Är du förvånad över att ingen stannade?
– Nej. När jag gick på gymnasiet i Göteborg var jag på en buss när någon fick hjärtinfarkt eller något sådant och då var det många som stod och filmade. I många sådana lägen beter sig folk väldigt illa.
Hennes pojkvän håller med.
– Det är för jävligt att ingen stannade. Men förhoppningen är att om någon vet något och läser att de hör av sig till polisen. Mathilda hade änglavakt och det är jättebra, men han som gjorde det måste åka fast så att han inte kan orsaka fler sådana här grejer. Antagligen är sannolikheten väldigt liten, men man kan alltid hoppas att någon har sett något, säger Edvin.
LÄS MER:Därför skriver vi om vad som händer i Härryda kommun
LÄS MER:Ursula lever för att hjälpa dem som ska dö: ”Det är mitt kall”
LÄS MER:Enkronasmatch lockade storpublik till Pixbos matcher
