I ett litet kylrum i Sahlgrenskas källare i Göteborg döljer sig Sveriges största samling av sitt slag. Här sover 60 000 bakteriestammar förvarade i små plastfack med nummerlappar på. De stora fläktarnas monotona brummande kan för den fantasifulle misstas för tusentals slumrande bakteriers djupa andetag. Här har vissa bakterier legat frystorkade i ampuller i över 50 år, sedan samlingen startade 1968.
Mitt i rummet står Liselott Svensson Stadler, klädd i vit rock. Hon är biträdande kurator för samlingen som går under namnet Culture collection university of Gothenburg eller kort och gott: CCUG. Hon håller upp en av ampullerna mot ljuset, där i ligger det gråbruna pulvret som är en frystorkad bakteriestam.
– Vi får in bakterier från hela världen för artbestämning, sådana som de inte kan bestämma på vanliga rutinlabb. Om vi inte har tusen stycken av den arten redan eller om det är något ovanligt eller speciellt, så sparar vi den, berättar Liselott Svensson Stadler.
Att just Liselott började jobba med samlingen var en slump. I grunden är hon molekylärbiolog och efter sin disputation i mikrobiologi fick hon ett sommarjobb på CCUG som sedan blev till en forskningstjänst. Och nu är hon biträdande kurator och bistår kuratorn Edward Moore.
– Sedan ser vi till att bakterien är helt ren på en platta och så gör man en suspension eller en bakteriesoppa med en bakterie i, som vi sedan frystorkar. Vissa har legat här i 50 år och de lever fortfarande – men de sover.
Så det här är som en sovsal för bakterier?
– Ja, det kan man säga. De flesta klarar sig ganska länge men sedan finns det vissa som vi måste ta upp med några års mellanrum för att få dem att överleva.
”Forskning om antibiotikaresistens är jätteviktig nu”
Mycket av det dagliga arbetet handlar om artbestämning av bakterier som skickas till CCUG från andra labb. I sin tur skickar CCUG ut bakteriestammar som forskare vill titta närmare på.
– Det här är en guldgruva för forskare och företag. Om man vill forska på något speciellt så kan vi ha en speciell bakterie. Så vi bidrar genom att vi säljer stammar till företag som tar fram metoder för bakterieidentifiering; för att sätta upp databaser.
Ett viktigt forskningsområde som CCUG arbetar med gäller antibiotikaresistens. Ett allvarligt och växande problem, enligt Liselott Svensson Stadler. I sin samling har de flera resistenta bakterier, dels används de som kontroller när de testar om bakterier är resistenta, dels för forskning för nya antibiotika.
– Vi går mot en tid där vi inte kommer ha antibiotika för många bakterier inom några tiotals år. Så forskning om antibiotikaresistens är jätteviktigt för allmänheten nu. Att vi tar fram nya metoder och att vi kan hitta resistens och se vilken art det är.
För några år sedan upptäckte forskarna på CCUG en helt ny art av antibiotikaresistenta bakterier, inom samma familj som E. coli och salmonella. Arten fick namnet Scandinavium goeteborgense och uppmärksammades i media och förärades med en P.S. i Göteborgs-Posten.
Ett spännande detektivarbete
Liselott Svensson Stadler visar runt i CCUG:s lokaler. På ett bord står staplat med plastplattor fyllda med ”bakteriesoppor” i distinkta färger. Liselott menar att en del av hennes fascinationen för bakterier handlar om att det är ett outtömligt område där det ständigt upptäcks nya arter.
– Det är ett väldigt detektivarbete som utförs här. Vi hittar ofta bakterier som vi inte kan artbestämma, den finns inte beskriven sedan tidigare. Så ibland när vi har tid och resurser så försöker vi beskriva den nya arten. Det är väldigt spännande och roligt, speciellt om det har relevans för sjukvården.
Finns det några risker med att ha en bakteriesamling?
– Inte att förvara dem, men att jobba med dem kan ju innebära risker. Det är väldigt få bakterier som smittar när du har dem på en platta. Men det finns ett par stycken som vi aktar oss för.
Hur farliga är bakterierna ni har här?
– Det finns en tregradig klassning för bakterier. Ju högre klassning desto farligare är de. Ettorna är sådana som finns i mat, yoghurt och sånt. Klass två kan orsaka sjukdom men man dör inte av det. Men kan ofta bli hindrad av antibiotika. Klass tre är sådana som kan vara mer problematiska som man inte kan bota. Klass tre odlar vi inte här.
Liselott Svensson Stadler stänger dörren till bakteriernas sovsal. De får sova vidare där inne i sina numrerade askar. Och kanske en dag kommer några av just de här stammarna bidra med viktiga svar för att lösa den växande antibiotikaresistensen.
LÄS MER:Därför blev personuppgifterna synliga för kommunstyrelsen
