Vad hände med Billy Nyqvist, Hällingsjö djurpark och lejonet Leo?
Under 50-talet utvecklades Billy Nyqvists blygsamma intresse för marsvin till en fullfjädrad djurpark i Eriksmyst vid Hällingsjö. Bland babianerna, tvättbjörnen och de tropiska fåglarna fanns också en kung: lejonet Leo. Följ med när Härryda-Posten tecknar den fängslande historian om Billy Nyqvist, Hällingsjö djurpark och Leos gripande öde.
– Det här med djur följde med honom livet ut på något sätt, säger Billy Nyqvists son Claes när han minns tillbaka på sin barndom.
I en liten vrå av Härryda kommun i Hällingsjö, längs länsväg 156 och vid Gingsjöns västra sida, hittar vi den lilla orten Eriksmyst. Och det är på den lilla orten som berättelsen om entreprenören och mångsysslaren Billy Nyqvist, lejonet Leo och Hällingsjö djurpark tar sin början på 1950-talet.
Det är en historia om en djupt djurintresserad man som förvandlade sin passion till en unik naturupplevelse som lockade busslaster av besökare till Eriksmyst. Det är en berättelse om hur hans intresse för djur i allmänhet, och marsvin i synnerhet, utvecklades till en djurpark med exotiska kattdjur, tropiska fåglar, babianer och uppemot 100 andra djursorter.
Men framför allt är det en historia om lejonet Leo, det majestätiska lejonet från Tyskland, vars öde är intimt sammanflätat med Billy Nyqvists livsverk och vars legend lever vidare i Eriksmyst än idag.
Under tidigt 60-tal skulle Leos äventyr leda honom till en ö i Vänern, men det kommer vi till senare.
Min far hade en massa djur hela tiden och för mig är det svårt att avgöra när det blev en djurpark.
Först möter vi Billys son, Claes Nyqvist. Idag är han strax över 70 år och bor idag i Mölnlycke. En större del av livet har han varit verksam som bibliotekarie.
– Det jag är mest fascinerad över idag är hur farsan lyckades åstadkomma allt detta. Men det är klart att det var väl inte helt utan problematik heller och att det var lite rätt i tiden också. Det var lättare att skaffa sig ett lejon då än nu, säger Claes-Göran Nyqvist.
Det hus som familjen bodde i – och som står kvar än i dag – var omringat av närmare 10 000 kvadratmeter mark. Under djurparkens mest blomstrande period, på mitten och slutet av 1950-talet, låg deras bostad bara ett stenkast från Leos inhägnad.
– Min far hade en massa djur hela tiden och för mig är det svårt att avgöra när det blev en djurpark. Det var inte meningen ens att det skulle bli en, utan det är något som växte fram, säger Claes Nyqvist och fortsätter:
– Han hade marsvin som han tyckte om att pyssla med och det var de som var början på hans djursamlande. Just marsvin följde med honom långt in i ålderdomen. Det här med djur följde med honom livet ut på något sätt.
Exotiska djur importerades från Tyskland
En händig mångsysslare. Så var Billy Nyvist känd i trakten. Han hade en mekanisk verkstad, tillverkade traktorhytter och “fixade en massa olika maskiner”, förklarar Claes. Händigheten kom väl till lags i takt med att Billy importerade allt fler exotiska djur, och var tvungen att ständigt anpassa miljön för dem.
– Han var väldigt uppfinningsrik och byggde många olika typer av burar, hus och voljärer. Det var väldigt många olika tropiska fåglar, och så fanns det apor. Väldigt mycket apor, säger Claes-Göran Nyqvist och fortsätter:
– På ett ställe hade vi elva stora apor och i fågelhuset hade vi mindre apor av olika slag. De var ganska roliga, för om någon besökare hade glasögon och var lite närsynt, brukade aporna alltid ta dem. Det blev lite problematiskt, men då fick min far lura aporna med mat för att få dem att byta fokus.
Djuren som anlände till Eriksmyst kom från alla möjliga håll och kanter. De mer exotiska djuren köptes och importerades främst från Hagenbecks djurpark i tyska Hamburg. En djurpark som hade sysslat med internationell djurhandel ända sedan 1850-talet.
– Man fick se en lista på vilka djur de hade att erbjuda. Man beställde djuret och så levererades det.
Från mitt perspektiv tänkte jag att alla hade en egen djurpark hemma.
Taxichaufför från Rävlanda levererade lejonet Leo till Eriksmyst
Det var på det sättet som djurparkens stora attraktion, lejonet Leo, hamnade i Eriksmyst. Claes Nyqvist var ungefär åtta år gammal när den speciella leveransen anlände till djurparken i en låda i baksätet. Leo var då en liten unge och transporterades av en chaufför från Rävlanda. Då hade Leo redan varit i karantän i ett par veckor i Göteborg.
– Han var ju så liten att jag kunde vara ute och gå i koppel med honom, säger Claes Nyqvist.
Du gick alltså runt i Eriksmyst med ett lejon i koppel?
– Ja, vi var ju alltså i närheten bara, på tomten och runtomkring. Jag var inte ute och gick några längre sträckor med honom. För mig var det inget konstigt alls. Att växa upp med massor av djur gjorde det till något naturligt för mig. Från mitt perspektiv tänkte jag att alla hade en egen djurpark hemma.
Om du nu minns tillbaka på din relation med Leo – hur var den?
– Det var bara under en ganska kort period som jag kunde umgås med honom. Han växte till sig ganska så fort och var då mest i sin nätinhägnad. Då var det bara min far som kunde gå in till honom. Men till slut så gick inte det heller.
Det var vid den tidpunkten, i övergången mellan 1950- och 1960-talet, som djurparken, som egentligen aldrig skulle bli en djurpark, verkligen började blomstra. Det fanns lösa planer på att köpa mark i Kungsbacka och expandera verksamheten, berättar Claes. Men i början av 1960-talet trädde en ny aktör in på djurparksmarknaden. En aktör som står stadig än idag.
– När Borås djurpark öppnade började folk söka sig dit istället.
Stängde ner när Borås djurpark öppnade
När antalet besökare minskade blev det allt svårare att upprätthålla och driva Hällingsjö djurpark. Kostnaderna blev för höga och djurparken tvingades avvecklas strax efter att Borås djurpark öppnat.
– Det blev ekonomiskt ohållbart. Bara Leo åt 20 kilo kött om dagen. Vi köpte billigare restprodukter från slakthuset i Göteborg för att hålla nere kostnaderna, som hjärtan och andra delar som inte användes som människomat. Men Leos kostnader åt upp alla intäkter, säger Claes Nyqvist och tillägger:
– Förändringen blev tydlig. Alla byggnader och anläggningar var kvar, men de började förfalla när de inte längre underhölls. Efter ett tag sålde vi huset och och flyttade istället in i pappas gamla skolbyggnad.
Som mest hade vi 1 200 marsvin hemma.
I samband med avvecklingen förlorade familjen sin huvudsakliga inkomstkälla, och Billy Nyqvist var tvungen att fokusera på sin mekaniska verkstad, men också en ny verksamhet: marsvinsuppfödning.
– Han började odla marsvin och sälja till butiker runt om i Sverige. Som mest hade vi 1 200 marsvin hemma.
Minnet av Billy Nyqvist och lejonet Leo lever än idag
Billy Nyqvists omfattande markinnehav gjorde det möjligt att driva en djurpark i den omfattning som Hällingsjö djurpark till slut nådde. Nu har det gått runt 60 år sedan grindarna låstes och Eriksmyst har förändrats sedan dess. Nyqvists mark styckades upp och idag består den lilla orten av cirka 65 hus. Familjen Nyqvists ursprungliga bostad finns fortfarande kvar, men det är nu familjen Hansson som bor där.
– Folk brukar säga att det fortfarande är en djurpark här, säger Anna Hansson när Härryda-Posten knackar på.
Hon berättar med entusiasm att hon mycket väl är bekant med både lejonet Leo och Billy Nyqvist. På den plats där Leos imponerande inhägnad en gång stod, finns nu en hönsbur med rashöns i alla möjliga färger och former. En ståtlig svartspräcklig and promenerar elegant förbi, ivrigt sökande efter sniglar, när Anna visar den byggnad som var djurparkens fågelhus. På en mjukt sluttande backe i trädgården tittar två nyfikna får fram och, på lyhört kommando, snabbt springer de fram för att ge en vänlig hälsning. Sextio år senare är Eriksmyst fortfarande idylliskt och livfullt.
– Det är två stycken urfår och det som är bra med dem är att de både äter upp gräset, men också att de nästan är som vakthundar. En av dem stångade räven till och med, säger Anna Hansson och blir fundersam över vad som hände med lejonet Leo.
– Det jag har hört är att en djurpark köpte honom.
Vart tog Leo – Eriksmysts kanske enda lejon någonsin – vägen då?
Ledtrådarna är få, men uppgifter på Internet berättar att Leo troligtvis köptes av en privatperson på Kållandsö. Och det är just där – på Vänerns näst största ö – som berättelsen om Leo fortsätter och klingas av med ett någorlunda sorgligt slut.
Framförallt på vindstilla kvällar kunde man höra dem.
Spåren av Leo leder till en ö i Vänern
När Härryda-Posten kontaktar Kållandsö Hembygds- och Fornminnesförening, bekräftar ordförande Ingrid Johnsson med en klingande röst:
– Ja! Det stämmer, det fanns lejon ute på Kållandsö.
I ett avsnitt ur lokalhistorieboken "Kållandsö i gången tid" beskrivs storsatsningen Läckö Zoo. Den lilla djurparken som tidigare fanns i Folkets park i Lidköping skulle avvecklas till förmån för en planerad och exklusiv djurpark vid Läckö slott på Kållandsö. Ambitionerna var höga och i den orörda terrängen skulle olika klövbärande djur installeras, och på sikt även exotiska djur som björnar, tigrar och lejon införas.
Den nya djurparken köpte både lejonet Leo och ett annat lejon vid namn Ludde. De placerades i en betongtäckt inhägnad på ön. Tyvärr gick planerna i stöpet och de inköpta djuren antingen såldes vidare eller avlivades. Djurparkens framtida utveckling tog en annan riktning.
Leos och Luddes rytande kunde höras på Kållandsö fram till sommarslutet 1965 då projektet lades ned helt och hållet.
En person som bodde i närheten av Läckö slott på den tiden var Lasse Andersson, som idag är 76 år gammal och fortfarande minns lejonen. Trots att han bodde tre kilometer bort kommer han ihåg än idag kvällarna som avbröts av Leo och Luddes rytanden.
– Framförallt på vindstilla kvällar kunde man höra dem. Jag vet också att personen som skulle starta djurparken också hade en vattenbuffel. Den var lite hetsk så den fick vi passa oss för när vi tittade på den.
Vet du vad som hände med lejonen?
– Det blev något problem med den nya djurparken. Det ena lejonet såldes vidare och det andra fick skjutas. Jag vet att det finns någon person i Lidköping som har skinnet, säger Lasse Andersson och tydliggör:
– Det är det enda lejonet som skjutits på Kållandsö kan man säga.
LÄS MER:Bokslukarna från Härryda ger sina bästa boktips för lata sommardagar
LÄS MER:Därför har ”Ryamattans Picasso” gett namn till Viola Gråstens plats
LÄS MER:Så växte Mölnlycke och Wendelsberg fram – rikedomen flödade
