Det finns många olika faktorer till att elever idag har större svårigheter i skolan. Läroplanen och ett betygssystem som bygger på att ha förmågor som barns hjärnor ännu inte är tillräckligt utvecklade för att klara, i kombination med att det inte höjs på ögonbrynen över att det finns skolklasser som har närmre 30 barn i varje klass. Ska de som har det allra tuffast då få gå i resursskola? Borde det inte bli både billigare och mer humant att skjuta till de extra pengarna en sådan skola skulle kosta till redan befintlig verksamhet i form av färre barn i varje klass och mer personal som kan stötta upp där behoven finns?
Naturligtvis kan bristen på lugn och ro i svenska klassrum ge vem som helst koncentrationssvårigheter. Tänk dig att du sitter på en dålig trästol som eventuellt även är för låg för din pubertetsväxande kropp från 8:10-15:20 varje dag, med ibland bara korta 5-minuters pauser emellan. Du kanske rent av har oturen att gå i en av skolorna som borde renoverats för länge sedan, ventilationen fungerar dåligt och är anpassad för färre elever i varje klassrum än vad det är i verkligheten, vilket medför dålig luft.
Vad ger det ett barn för självbild i en kanske redan sviktande sådan när du dessutom ska exkluderas från det ”normala”?
Det finns flera alternativ till hur vi kan arbeta för att få bukt med svårigheterna. Ett av dem är att ha färre elever i varje klass så att varje lärare får mer undervisningstid per elev. Det är inte ovanligt med klasser där det går 25-30 elever i en klass. Säg att en mattelektion är 60 minuter, det betyder att läraren får knappt 2 minuter till varje elev per lektion. Detta skapar inte bara svårigheter för barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, det skapar svårigheter för oerhört många barn när en stor del av skolarbetet går ut på att du dessutom ska kunna organisera, strukturera, planera och analysera ditt arbete själv. Det kräver avancerade exekutiva förmågor att klara detta, att då göra det med de förutsättningarna vi beskriver ovan blir för många väldigt svårt.
Innan dessa svårigheter oftast når elevhälsan så har det föregåtts med ett flertal försök till extra anpassningar från undervisande lärare och när dessa inte gett önskade resultat blir det ett rop på hjälp till elevhälsan, oftast i samråd med uppgivna vårdnadshavare. I bakgrunden är det inte ovanligt med en hög skolfrånvaro med en till slut styrkt psykisk ohälsa som först måste behandlas.
Är verkligen en resursskola rätt medicin undrar vi? Är det verkligen rätt och bra att samla bara elever med behov av stöd på ett och samma ställe? Vad ger det ett barn för självbild i en kanske redan sviktande sådan när du dessutom ska exkluderas från det ”normala”?
Enligt oss vore det en större vinst att satsa på eleverna där de redan är. Detta kan göras på många olika sätt. Mindre klasser som vi redan nämnt är bara ett av dem, det kan till exempel också satsas på mindre särskilda undervisningsgrupper eller flexgrupper med få elever och stor vuxennärvaro. I en sådan grupp kan du gå helt eller del av dag och hela tiden sträva mot att kunna bli en del av den stora klassen igen, då jobbar vi med inkludering och vi menar att alternativet är exkludering.
Vi har dessutom i texten än så länge bara lyft lärar-elevperspektivet, det finns andra yrkesgrupper som är otroligt viktiga för en skolas och elevernas välmående så som elevassistenter, resurspedagoger, kuratorer, socialpedagoger, specialpedagoger, speciallärare med flera och dessa behöver bli fler.
Att anpassa elevantalet efter kapaciteten på ventilationssystemet skulle också hjälpt en god bit på vägen.
Elin Remme (V)
Ordförande Vänsterpartiet Härryda samt ersättare i kommunfullmäktige
Åsa Garberg (V)
Styrelseledamot Vänsterpartiet Härryda samt ledamot i kommunfullmäktige
LÄS MER:Förslaget: Härryda kan få en resursskola för elever med särskilda behov
LÄS MER:Välkommen till grundskolan i Härryda – bra idag, bättre imorgon
LÄS MER:Härrydaföretagens nya unika korv: Hälften kött – hälften vegetarisk