I en välskriven replik ställer Elin Remme (V) och Åsa Garberg (V) frågan ”Är verkligen resursskola rätt väg att gå i Härryda?”. Ett kort svar skulle vara det får kommande utredning visa. Men – den här frågan förtjänar mer.
Författarna ger initialt en problembeskrivning av svensk grundskola som jag både delar och finner bättre levandegjord än den jag själv åstadkom. Formuleringen ”Naturligtvis kan bristen på lugn och ro i svenska klassrum ge vem som helst koncentrationssvårigheter” sätter lysande saken på sin spets.
Senare ställer skribenterna en fråga: ”Vad ger det ett barn för självbild i en kanske redan sviktande sådan när du dessutom ska exkluderas från det ”normala”?” Det är denna retoriska fråga vi alla politiker måste våga ompröva våra tidigare svar på. Vi är alla skyldiga till att ha utgått ifrån att det bara finns en typ av det ”normala”. Att alla barn vill vara i samma ”normala ” sammanhang och det bara skulle vara en fråga om stöd från skolan att lösa det. Men så enkelt är det inte. Vi politiker måste samla kraft att inse det.
Avslutningsvis: En placering i en resursskola bygger alltid på frivillighet. Föräldrar, ingen annan, ansöker om placering av sitt barn vid en resursskola. Man kan ju ställa sig frågan – vem vet bäst vilken miljö ett barn mår bra i? Barnets förälder eller politikerna i kommunen där det bor?
Sven Karlsson (M)
Ordförande i Nämnden för Utbildning, kultur och fritid i Härryda kommun
LÄS MER:Förslaget: Härryda kan få en resursskola för elever med särskilda behov
LÄS MER:Är verkligen resursskola rätt väg att gå i Härryda?
LÄS MER:Välkommen till grundskolan i Härryda – bra idag, bättre imorgon