Kärleken kan ha räddat hennes liv. När Rysslands anfallskrig mot Ukraina inleddes för ett år sedan hade Anastasiia Myroshnychenko redan varit i Sverige sedan hösten 2021. Efter att ha chattat under flera år med sin Mölnlyckekärlek tog hon steget och åkte hit för att lära sig svenska. Då hade hon redan bestämt sig för att hon inte längre ville bli läkare, som hon under fler år utbildat sig till i den nordöstra staden Charkiv, landets näst största stad.
Att se sitt hemland bli invaderat på säkert avstånd i ett tryggt Sverige har varit påfrestande.
Bara ett par dagar före invasionen som idag har pågått i ett år satte hon sin fot för första gången på SFI i Mölnlycke. Mitt under en lektion frågade en klasskamrat om inte Anastasiia kom från Charkiv och visade henne en nyhetsartikel om att staden hade börjat bombarderas av Ryssland.
– Jag förstod först inte vad som hade hänt. Det var som om andra världskriget hade inletts.
Sociala medier blev ett sätt att försöka finna svar, att försöka förstå vad det var som hade hänt.
– Jag öppnade Instagram. Jag kunde inte få kontakt med mina vänner. De var upptagna med att springa för livet och söka skydd.
Hon berättar om en vän som under två veckor tog skydd i en källare med en väldigt gammal katt.
– Katten dog i hennes famn medan bomberna föll.
Ettårsdagen av det fullskaliga ryska anfallskriget mot Ukraina skapar under fredagen rubriker över hela världen, så även i denna tidning. Men det är felaktigt att påstå att kriget bara har pågått ett år, säger Anastasiia.
– Många människor tror att det bara varit krig i Ukraina det senaste året. Men vi har haft krig i nio år. Det är bra att världen börjat engagera sig, men Ukraina har varit invaderat sedan 2014.
Kampen om sanningen
Anastasiia växte upp i en liten by i Luhanskregionen, där majoriteten av befolkningen är rysktalande.
– När jag var liten och badade med min farfar och mina systrar i Donetskfloden simmade vi genom gränsen mot Ryssland. Så nära var det, berättar hon.
– Mina föräldrar och mina far- och morföräldrar föddes i Sovjetunionen. Men jag föddes i Ukraina.
Att hon ursprungligen kommer från den rysktalande delen av Ukraina har visat sig vara en utmaning efter kriget. Hennes egna föräldrar trodde inte på det hon berättade om det ryska anfallet mot Charkiv.
– Jag förstod att de inte trodde på vad jag berättade. De sa precis motsatsen till vad jag visste hände.
Även rysktalande vänner till henne ifrågasatte sanningen.
– De kände till bombningarna men menade att vi blev anfallna för att Ryssland ville rädda oss. Rädda oss från vad då? Rädda oss genom att döda oss?
2012 flyttade hon till Charkiv för att gå på läkarutbildningen, men blev snabbt mer intresserad av det engelska språket tack vare engelsk populärkultur. Bland annat ville hon kunna läsa böckerna om Harry Potter på engelska.
– Zelenskyj är som Harry Potter och Putin är som Voldemort. Precis som Voldemort försöker Putin göra människor osäkra och manipulera både sitt eget folk men även Ukraina känslomässigt, säger Anastasiia.
Det är fint att studera. Jag kanske dör, men då är jag i alla fall välutbildad.
Humorn har gjort livet lättare
En överlevnadsmekanism för Anastasiia har varit vad hon kallar den ukrainska svarta humorn.
– Ibland använder jag den i skolan. Svenskar har en sarkasm, en passiv-aggressiv humor som är ganska nära vår humor, så ni förstår även vår humor. Det har varit roligt, det har hjälpt mycket. När man kan skämta om hemskheter gör det en starkare, eftersom problemet blir mindre för en stund.
Hon visar prov på den svarta humorn senare under samtalet då hon pratar om att det ständigt närvarande kriget gör att hon blir mer motiverad att slutföra sina svenskstudier även när verkligheten tränger sig på och koncentrationen tryter.
– Det är fint att studera. Jag kanske dör, men då är jag i alla fall välutbildad, säger hon innan hon brister ut i skratt.
Den svarta ukrainska humorn har räddat ännu en stund av mörker. Hon fortsätter:
– Det är viktigt att jag lär mig svenska, för om det bryter ut krig här också så måste jag kunna förstå språket för att kunna hjälpa till eller ta emot hjälp. Alla som pluggar svenska borde ha det som mål – lär dig svenska så du kan överleva om kriget kommer!
– Vi kan inte kontrollera allt som händer i världen, det är därför vi kan säga dumma skämt. Och det hjälper.
Oviss framtid men stark övertygelse om seger för Ukraina
Hur lång tid kriget kommer att fortgå är det få som kan ge ett svar på, om någon. Den enda som har makten att avsluta våldsamheterna omedelbart är Vladimir Putin, Rysslands president.
– Jag försöker vara positiv. Det finns bara ett alternativ. Ukraina måste vinna. Det finns de som säger att Ukraina borde ge de ockuperade områdena till Ryssland så att det kan bli fred. Men det är som att en mördare sätter sig bredvid dig och säger: Ingen fara, jag ska bara sitta här och titta på dig.´ Men när som helst kan du bli mördad.
Hon ger inte mycket för de som menar att Ukraina kan påverka fredsutsikterna genom att ge med sig och överlämna sitt territorium utan kamp.
– Om vi låter Ryssland ta områden eller länder med våld, vilket land står på tur? Vad är meningen med att leva om vi inte kan leva i frihet? What´s the point?
Att förstå invasionens konsekvenser och omfattningen av krigets påverkan på Ukraina har varit en långsam och smärtsam process.
– Först kom chock, vrede, sorg och sedan acceptans. Men jag tror inte att jag har accepterat det än. Jag kommer acceptera det när Ukraina har vunnit. Och Ukraina kommer vinna.
Inte bara våldet, lidandet och förstörelsen upprör henne. Kriget mot sanningen, historierevisionismen från Putins maktapparat som hävdar att Ukraina inte är ett riktigt land och att landet styrs av nazister är minst lika påfrestande.
– Det är det mest skrämmande, att Putin försöker påverka hur vi tänker. Det är ren propaganda. Han försöker påverka vår verklighetsuppfattning, säger Anastasiia och skakar på huvudet.
– Jag är mest arg över hur någon kan ljuga som Vladimir Putin. Hur kan någon förvränga ord på det sätt som han gör? Att han hävdar att Ukraina inte är ett riktigt land. Jag förstår inte.
Om du kunde säga någonting till Vladimir Putin, vad skulle du säga då?
– Din mobiltelefon som du spelar in intervjun på har inte tillräckligt mycket lagringskapacitet för allt jag vill säga till honom. Men alla ukrainare har bara ett enda önskemål: Att han ska lämna sin post och att han ska sluta ljuga. Han vet vad han gör.
”Zelenskyj är bäst”
Även om Ukraina är beroende av utländskt stöd för att fortsätta försvara både sitt eget land och Europa, finns det en kraft som är avgörande för ukrainarnas krigsmoral: landets president Volodymyr Zelenskyj.
– Zelenskyj är fantastisk. Jag gillade honom innan han blev president, när han var komiker och skådespelare. Jag har alltid tyckt att han känts snäll. Han hanterar både inrikes- och utrikespolitiken på ett tydligt vis. Det är imponerande. Han är bäst.
Anastasiia menar att Ukraina inte hade varit lika starkt idag om Zelenskyj inte varit president.
– Det gångna året har varit oerhört komplicerat. Hur cool är han inte som stannade i Ukraina och som sedan har blivit en internationell politiker? Han har inte visat rädsla. Hans främsta insats har varit att hans lugn har gjort oss tryggare. Han har inte gömt sig och vi har inte känt oss svaga. Att han hela tiden kommunicerar med oss och visar sig för folket är viktigt för vår segervilja.
Framtiden finns i Sverige – och Ukraina
Vardagen i Sverige är inte alltid lätt. Kriget för sig påmint i stort och smått. Anastasiia beskriver det som att det är krig i sitt huvud och ingen annan kan se vad hon tänker på.
– Ibland är det svårt att studera eftersom det jag vet händer i Ukraina skär sig mot vardagen här i Sverige. Det blir som en kognitiv dissonans. Jag ser att alla här mår bra och när jag kommer hem så ser jag på sociala medier hur mina vänner i Ukraina skriker efter en ny attack.
En vän till henne har fått se sitt hus totalförstört och hennes civila make bortförd av ryska trupper. Han har varit försvunnen och tagen som gisslan sedan i mars.
Exakt hur framtiden ser ut är svår att sia om. Att arbeta med grafisk design och vara kreativ är målet. Och Anastasiia verkar ha bestämt sig.
– Jag ser mig själv i Sverige, men jag vill besöka Ukraina igen. Jag vill visa mina vänner här allt det vackra i Ukraina.
Samtidigt säger hon att mötet med sin svenska kärlek även har lett till en kärlek för Sverige.
– För mig är introverta svenskar fantastiska, för jag är också sån! Jag visste inte att det fanns ett land där sådana som jag kan känna sig hemma, säger hon och ser glad ut.
Anastasiia säger också att Sveriges stöd till Ukraina stärker henne.
– Att se den ukrainska flaggan hissad i Mölnlycke ger mig kraft. Jag känner stödet från Sverige och svenskar. Det känns fantastiskt.
Den svenska naturen har också en särskild plats i hennes hjärta.
– Här finns fantastisk natur och stenar mitt i stan. När jag flög hit för första gången så var allt grått, grått och sen blått över havet men sen kom Sverige och det var grönt överallt. Jag har aldrig sett så mycket grönska på en och samma plats, även under vintern.
Även det västsvenska vädret har visat sig gå hand i hand med hennes person.
– Vädret i Västsverige är som mitt humör. Det förändras varje dag, ofta flera gånger per dag. Här är visst paraply inte en grej, eftersom det inte finns paraply som skyddar horisontellt, säger hon och skrattar innan hon blir allvarlig.
– Det är ofta dimmigt här. Det är lite som livet: Det är dimmigt ibland men man måste gå genom det. Man vet inte vad som finns på andra sidan men man måste gå genom. Det är så ukrainare ser på framtiden.
Efter intervjun med Härryda-Posten mailar Anastasiia en av de bilder hon ritat under det senaste året. En flicka eller ung kvinna sitter på en kajkant. Framför henne ett spegelblankt vatten som reflekterar en mörk stad som trycks ner av en purpurfärgad natthimmel. Explosioner i natten – eller ljuset efter kriget som bryter genom? Flickans ryggtavla avslöjar inte svaret.
– Det är så det känns för mig, mörker över Ukraina. Men det finns hopp, skriver Anastasiia.
LÄS MER:Saga från Landvetter kan bli årets tech-tjej: ”Det är verkligen en ära”
LÄS MER:Pixbo är cupmästare – som spelarna förtjänade den här kvällen
LÄS MER:16-åriga Ludvig Hansén från Mölnlycke skriver och regisserar föreställningen Förskalv
