Härryda-Posten stöter på konstnären Lisa Larsdotter Petersson vid ingången till Nemeshallen i kulturhuset i Mölnlycke. Hon har, för tillfället, fullt fokus på det som komma skall:
– Frågor får vi ta sedan. Det är bara några minuter kvar.
Lisa Larsdotter Petersson och hennes mor Lillemor Petersson är aktuella med utställningen ”Petersson x 2” i Mölnlyckes kulturhus. Under lördagen är det ett samtal med de båda inför publik och flera har dykt upp på tillställningen.
En av dem är Stefan Jonvall som, för första gången i sitt 83-åriga liv, ska lyssna på ett konstnärsamtal.
– Lillemor skickade inbjudan. Vi har känt varandra kolossalt länge. Det senaste som vi gjorde tillsammans var en stor skulptur på Chalmers. Eller jag var någon slags teknisk projektledare, och Lillemor gjorde jobbet, säger Stefan Jonvall och skrattar. Han syftar på tegelpelarna ”Väg & Vatten” utanför en av ingångarna till universitetet.
Mor och dotter sätter sig framför publiken. I mitten sätter sig Csaba Bene Perlenberg, chefredaktör och ansvarig utgivare för Härryda-Posten. Han är den som håller i dagens samtal.
Fångar publiken med ett improviserat stycke konst
Lisa Larsdotter Petersson tecknar och arbetar med bland annat scenkonst, bild och ljud. Hon vill bjuda in åhörarna in i sitt skapande. Hon lyfter micken och ger ett smakprov på sitt konstnärskap.
– Jag jobbar ju inte bara med bildkonst, utan också med scenkonst. Ibland är jag upptagen med att hitta länkar mellan dessa två delar. Jobbar mycket med närvaro, berättar hon och fortsätter.
– Jag tänkte be er att titta på någon av bilderna här i rummet som jag har gjort, samtidigt som jag tänkte ge er en ljudkomposition.
Åhörarna vrider med blicken mot stora dukar med djurmotiv. Lisa gör ljud med micken. Mekaniska lätet. Några tjut. Rassel. Rummet växer. Känslan är att plötsligt befinna sig i en grotta, där ljuden ekar. Lika plötsligt avslutar hon.
Åhörarna är tillbaka i rummet igen.
– Stort tack för det! Inte varje dag man får uppleva ett levande soundtrack av konstnären själv, säger Csaba Bene Perlenberg, som modererar samtalet.
– Vad jag försöker säga med det här är att det kommer inifrån, berättar Lisa Larsdotter Petersson i sin mick.
– Det ni hörde nu är improviserat. Jag vrider upp på volymen på mina sinnen. Så jobbar jag mycket med mina bilder också. Jag ser dem växa fram i nuet. Djur, fantasidjur eller natur, skogen och ljuset. Det betyder mycket för mig.
Men om det finns ett underliggande budskap bakom hennes verk vill hon inte riktigt beröra.
– Jag har sett djurfabriker på nära håll. Och jordklotet håller eventuellt på att gå åt skogen. Huruvida det är politiskt, jag lämnar över det till den som ser dessa. Jag vill inte skriva någon på näsan.
Skapade kulturhusets stenmosaik för över 30 år sedan
Det är första gången mor och dotter, Lillemor Petersson och Lisa Larsdotter Petersson, ställer ut tillsammans, vilket Härryda-Posten har uppmärksammat tidigare.
Lisa Larsdotter Petersson bad sin mor, som är keramiker och skulptör, att delta i utställningen som just nu är aktuell på kulturhuset. Därav namnet ”Petersson x 2”.
– Jag brukade säga en gång för länge, länge, länge sedan så kunde jag göra en utställning på en vecka. Nu kan det gå 15 år emellan. Så jag är glad att hon tog initiativet, säger Lillemor Petersson vänd till publiken.
För de som inte känner till Lillemor Petersson, har hon bland annat skapat stenmosaiken i ingången till Mölnlycke kulturhus. Den består av 32 olika sorters sten.
– Jag skrev en liten folder om golvet. Jag var tvungen att åka till Danmark och norra Tyskland för att hitta all sten. Det fanns inte att köpa allt i Sverige, berättar hon.
Hon blir lite osäker över hur länge sedan det var som stenmosaiken skapades.
”34 år sedan”, svarar publiken.
– Åh, 34 år. Och jag är född på 1934-talet. Önskar att det vore senare, men, men, säger Lillemor Petersson och blinkar mot publiken.
– Jag är uppvuxen i Härryda. Otroligt gammaldags värld på den tiden. Om jag inte hade kommit till Göteborg hade jag nog inte suttit här. Jag hade nog blivit nertryckt då. Som skolorna var då. Jag är ju nästan 90 år.
”Konst i offentlig miljö var prostitution”
Hon berättar att även tonen att skapa konst i offentliga miljöer, så som hon har gjort, var skarp under tider som exempelvis 70-talet.
– Det var prostitution och inte fri konst, det var häftiga diskussioner, att arbeta med offentlig miljö var att prostituera sig. Det är svårt att definiera vad som är fri konst. Vad är fri liksom? Jag skulle föreslå att vi ses igen en annan gång och pratar om det, säger hon uppmuntrande till åhörarna.
Lillemor Petersson passar samtidigt på att slå ett slag för hur viktigt hon tycker att ämnet bild är i skolan. Hon har själv fått med sig det kreativa sedan barnsben.
– Mamma var så himla bra på att berätta sagor och ritade prinsessorna, kungar och vagnarna och uppmuntrade mig att rita också. Hon berättade i sin tur att hennes farmor eller mormor var fattiga, men de hade papperspåsar som de strök som de använde sig av. Man är född med ett behov av att språka, med sina händer, tankar och huvud. Det är elementärt.
En åhörare i publiken vill i slutet av samtalet ge en hyllning till både mor och dotter:
– En sak som ni har gemensamt båda två är att ni har ett engagemang i samhället och skeenden. Det finns mycket lekfullhet i er konst. Det är fint.
LÄS MER:Sorlet vittnade om en utställning på Nemeshallen som inte blickar bakåt
