En kvinna har lång erfarenhet som barnläkare på neonatalavdelning. En annan person är ambulanssjuksköterska i grunden. En tredje har jobbat som illustratör för barnböcker. En fjärde är ingenjör.
Gemensamt är att de har flytt från Ukraina och nu sitter i vuxenutbildningens lokaler i Mölnlycke, för att lära sig svenska, särskilt ord och fraser som är användbara inom vården, tillsammans med ett tiotal andra.
Trots att flyende från Ukraina, som har uppehållstillstånd med tillfälligt skydd, räknas som bosatta i Sverige enligt skollagen, är rätten till utbildning begränsad. Till exempel har de inte automatiskt rätt till svenska för invandrare, SFI, och kommuner har hittills inte blivit ersatta med statliga medel.
I Härryda kom kommunen på att det gick att kombinera introduktionsjobb i vården för ukrainska flyktingar, där det är brist på personal, med en studieplan i svenska. Och efter lite förseningar drog projektet igång, vilket Härryda-Posten tidigare berättat om.
Mariia: ”Det har varit jobbigt”
Det är en handfull av deltagarna som redan har vårderfarenhet. En av dessa är Mariia Sverdlova, som är en neonatalläkare från Kiev. Hon har tidigare varit här, hennes syster bor i Alingsås.
– Sverige är ett väldigt bra land. Jag vet lite om kulturen och om maten sedan tidigare. Jag känner till osthyvel, kaviar i tub och Systembolaget, säger hon och ler.
Hon är lättad över att projektet dragit igång. För hennes del handlar det nu om att få hjälp med att översätta och validera sina dokument. Och lära sig språket tillräckligt bra för att kunna göra prov och arbeta som läkare även här.
– Det har varit jobbigt. Vi har haft två dagar i veckan när vi studerade svenska med volontärer. De andra dagarna så har jag lagat mat, städat lägenheten, promenerat och tittat på svenska filmer, tränat svenska med min syster via telefonen. Jag har försökt att inte tänka för mycket.
Hon berättar att hon just nu är på en daglig verksamhet i Landvetter. Och att hon har slagits av hur välfungerande hon tycker att det är.
– Det är bra att titta på hur det fungerar här och jämföra med mitt land. I Ukraina är det stor skillnad på privata och statliga verksamheter. Och det är svårt att få plats på boenden, vilket kan bli problem för hela familjen. Äldreboenden finns, men privata kostar väldigt mycket och statliga är inte så bra som i Sverige. Vi har inga dagliga verksamheter på samma sätt som här.
Hon tänker att hon skulle vilja försöka genomföra förändringar i framtiden.
– Jag tror att när ukrainska kvinnor åker tillbaka, så kan vi organisera oss för att hjälpa funktionsnedsatta och äldre.
Bodde på flera platser
Mariia Sverdlova kom hit med sin 7-åriga dotter. I Ukraina har hon bott på flera platser.
– Jag flyttade från Donetsk när kriget började där för åtta år sedan, till centrala Ukraina. Och sista fyra åren bodde jag i Kiev, där hade jag ett väldigt bra jobb på ett privat BB. Men min man är kvar i Kiev och mina föräldrar bor i Zaporizjzja. I vintras var det stora problem med elektricitet och värme där. Så det är svårt.
Hon har slutat att planera för när hon skulle kunna återvända. Men om hon skulle kunna åka tillbaka imorgon, så vill hon det.
– Jag kan arbeta direkt som läkare igen i Ukraina. Jag har arbetat med nyfödda och barn som är födda för tidigt, och det är det jag vill fortsätta med. Men om du frågar mig om tre veckor så kanske jag svarar annorlunda. Det är krig där, imorgon kanske mitt hus som nu står kvar är borta. Jag gör vad jag kan göra idag, ser till att mitt barn har mat, översätter mina papper och lär mig språket.
LÄS MER:Ukrainska flyktingar får unik utbildning i Härryda kommun
LÄS MER:Fria bröd öppnar en obemannad bageributik i Landvetter
LÄS MER:Teuta vill se till att fler familjehem är teckenspråkiga
