Elamin Jabir går nedför gatan utanför vuxenutbildningen i Mölnlycke. Har har just avslutat dagens svensklektion på SFI-utbildningen. Vinden tar tag i trädens nyutslagna kronor, Elamin kisar mot den blå himlen. Han är reslig, iklädd en jeansjacka med en ryggsäck slängd över ena axeln och glasögonen vilandes på huvudet. Det är med viss möda han lyfter högerbenet när han går, smärtan från skottskadan i höften är en ständig påminnelse om de våldsamma konflikterna i hemlandet.
Det är konstigt tycker han, att som grundskolelärare plötsligt själv befinna sig i skolbänken. Livet tog en drastisk vändning när han flydde sin hemstad Al-Fāshir, i västra Sudan, för tre år sedan. Och det var i arbetet som lärare som han blev attackerad – och skjuten.
– Nu känner jag mig trygg men då ville jag hellre dö än att vara i den situationen, berättar Elamin Jabir med hjälp av en tolk som översätter från arabiska.
Det var vid ett skolläger, fyllt med barn som attacken skedde. Tre personer mördades och fyra blev skjutna inklusive Elamin.
Efter att ha fått medicinsk hjälp av FN-styrkor tog Elamin beslutet att fly sitt hemland med sin fru, två döttrar och en son. Resan gick först till Egypten och som kvotflykting hamnade han till slut i Sverige och lilla Rävlanda. Där har han bott sedan 2020. Kvar i Sudan lämnade han, bland andra, sin mor, två systrar och en bror och deras barn. Flera av hans närmaste släktingar befinner sig just nu i Khartoum där de värsta striderna utspelat sig den senaste månaden.
”I mina ögon är båda mina fiender”
Soldaterna som gick till attack mot skollägret där Elamin jobbade tillhörde milisgruppen Janjawid. Gruppen har också kopplingar till den konflikt som blossade upp för en dryg månad sedan. Milisen har gjort sig ökänd i Elamins hemregion Darfur där de sedan 2003 tjänat den nu avsatte diktatorn Omar al-Bashir i dennes blodiga kamp mot rebeller, enligt the Telegraph.
Två av landets generaler – som tillsammans störtade diktatorn al-Bashir 2019 – står nu på motsatta sidor i den nuvarande konflikten. Den reguljära arméns ledare Abdel-Fattah al-Burhan och Mohamed Hamdan Dagalo, chef för milisen Rapid support forces, RSF. Den senare formandes av medlemmar ur Janjawid, de som gick till attack mot skollägret där Elamin arbetade. Nu omfattas RSF av uppskattningsvis 100 000 soldater, enligt Reuters.
De flesta sudaneser som Elamin Jabir träffat i Sverige stöttar den reguljära armén, men själv ger han inte mycket för de två stridande parterna.
– I mina ögon är båda mina fiender. Det är armén som byggde upp den paramililitära gruppen. Men den reguljära armén representerar folket, vi kan lösa våra problem med armén. Men blir de besegrade då kan vi inte göra något, då har RSF kontroll över hela landet, säger Elamin Jabir.
”Vi försöker dölja våra känslor och låtsas att allting är okej”
Den senaste tiden har varit extra tuff för Elamin och hans fru och deras tre barn. Från Rävlanda har de följt de våldsamma konflikterna som eskalerat i Sudan och huvudstaden Khartoum – där Elamins syskon bor.
– De har ingenting, de svälter. Konflikten började plötsligt så de hann inte förbereda sig. Man kan inte plocka ut pengar ur bankerna, de har varken mat eller vatten. Det enda som folk gör är att gå ned till Nilen för att hämta vatten, berättar Elamin.
Senast imorse hade han kontakt med sin släkt i hemlandet, men det är svårt, internetuppkopplingen är osäker och det är inte alltid han får tag på sina nära och kära. På frågan om vad hans familj berättar för honom så svarar Elamin att de säger att det är en katastrof, de svälter, det finns inga fungerande sjukhus eller mediciner.
– RSF har tagit sig in i alla banker och de använder invånarna som mänskliga sköldar. Hela flygplatsen är förstörd. Presidentens palats är förstört. TV- och radio-byggnaden är helt förstörd. RSF är överallt och de tillåter inte någon att lämna huvudstaden, berättar han.
Lider fortfarande av skottskadan
Elamin reser sig plötsligt under intervjun, han ber om ursäkt, hans skottskada i höften gör sig påmind, det smärtar när han sitter ner för länge.
– Jag har gjort många behandlingar, och jag tar smärtlindrande mediciner och jag väntar på en operation, men de har inte kallat mig än, berättar Elamin Jabir som tar några steg runt i rummet innan han återigen kan sätta sig ned och fortsätta berätta.
– Jag vet hur det är att lida i krig, jag har upplevt det. När konflikten blossade upp så sov jag inte alls på två veckor. Jag hade huvudvärk hela tiden, det var en mycket svår tid. Men jag är tacksam att min fru och mina barn är trygga här åtminstone, säger han och berättar om utmaningen med att vara i Sverige när våldsamheter pågår i hemlandet.
– Vi försöker dölja våra känslor och låtsas att allting är okej, säger han.
Och vad tänker du kring framtiden för Sudan?
– Jag hoppas på fred. Även större länder som legat i krig har avslutat sina konflikter. Och det hoppas jag kan hända i Sudan också. Men det här började inte nu – vi har varit i konflikt sedan självständigheten 1956. Men om vi löser det här nu hoppas jag att vi får fred, säger Elamin Jabir innan han säger hej då och hoppar på bussen hem till Rävlanda.
LÄS MER:Kvinna åtalas för inbrott på Vickans restaurang och Rådanäs bryggeri
LÄS MER:Prisbelönta skolhunden Saga sprider lugn på Rävlandaskolan
LÄS MER:Snart dags för teaterfestival på Wendelsbergs folkhögskola: ”Pirrigt”
