Hoppbacken har renoverats och fått en hiss upp till toppen som numera är utkiksplats. Invigningen bjöd på tal, bubbel och enklare tilltugg. Men framför allt ringlade kön lång för alla som ville åka med hissen upp till toppen.
Härryda-Posten möter Hindåsborna Rosa Björkman och Raija Mott på vägen upp till festligheterna. Ingen av dem har hoppat i backen, men åkt mycket skidor.
– Vi har åkt många långlopp och Vasalopp och tränat mycket här. Jag läste att sista tävlingen här hölls 1986. Det är jättekul att det invigs, det är ett riktmärke för Hindås säger Rosa Björkman.
– Det är så fint på hösten när det lyser upp i backen. Jag har varit uppe där en en gång men jag skulle aldrig vilja åka, säger Raija Mott.
Någon som känner till backen väl är Göteborgaren Örjan Eklund. Han åkte mycket i den som tonåring. Hans pappa ägnade sig åt sporten och sonen tog efter – och hoppade fram till och med att han var i 50-årsåldern.
– Junior-SM hölls här ett år och då var jag invigningshoppare och hoppade med facklor på kvällen, säger Örjan Eklund.
Hur är det att hoppa i en sådan här backe?
– Det är trevligt om man kan. Man börjar alltid i småbackar. Ramlar man faller man i fallinjen. Det är nedåt, det är inget som är i vägen, en störtloppsåkare kan åka in i ett träd så det här är inte lika farligt alls, säger han.
Vad känner du nu när den återinvigs?
– Det är jättekul att man har gjort i ordning den, säger han.
Härryda kommun visade sin uppskattning
Kvällen inleddes med tal av bland andra kommunstyrelsen ordförande Per Vorberg (M) som tackade för engagemanget.
– Jag är väldigt glad att det här har kommit till stånd av flera skäl. Förutom att det visar på ett stort engagemang för orten och för kommunens utveckling har det funnits en bra samsyn i politiken. Vi fattade ett beslut efter ett väldigt väl formulerad ansökan om att få bidrag. Vi var helt överens och det är roligt när politiken kan komma överens, sa han och fick skratt från publiken.
Flertalet krafter ligger bakom att projektet kunde bli verklighet. Länsstyrelsen och Härryda kommun har bidragit ekonomiskt, men huvudsponsorn är Erik Boström, tidigare ägare av Hindåsgården. Stiftelsen i hans namn har lagt ner mycket tid och engagemang.
– Jag vill speciellt tacka Erik för att du har gjort det här möjligt. Och jag vill tacka alla som jobbar i stiftelsen och alla som har hjälpt till att göra det här möjligt, fortsatte Per Vorberg (M).
Bandet klipptes av nämnda Erik Boström som kort och koncist kommenterade invigningen så här efteråt:
– Det har gått väldigt bra. Till och med vädret var med oss, sa han.
Varför valde du att gå in och sponsra det här?
– Det var ett stort intresse från befolkningen, sa han.
Har du ägnat dig åt skidsport i ditt liv?
– Jag är född lite norr om Boden så det har blivit en del längdskidor och slalom, sa han.
Oppositionsrådet Patrik Linde (S) var i den här frågan helt enad med Per Vorberg (M).
– Det är fantastiskt trevligt att få vara här och de har jobbat hårt för att få till det. Det känns som en otroligt stor framgång för dem att nå hit. Och det är fantastiskt härligt att få en så härligt resmål i vår kommun. Det kommer att locka till sig turister, sa han.
För Anders Fors, ledamot i Erik Boströms stiftelse, innebar kvällen en ”suck av lättnad” av att allt äntligen är klart.
– Det är väldigt roligt att så många tycker att det är roligt med vår hoppbacke. Det känns att det lönar sig med timmarna som man har lagt ner tillsammans i stiftelsen, sa han.
Även brandmän från Hindås brandstation valde att komma och lyssna och mingla.
– Det är mycket folk här så det är ett bra tillfälle för oss att synas. Och så är det bra för oss att känna till hissen och nödtrappan. Det är kul att det händer grejer i byn och att det är så mycket folk, sa Macus Bengtsson.
Framöver gäller att den som vill åka upp i backen och njuta av utsikten behöver boka ett tillfälle för tio personer. Det är Hindåsgården konferens och spa som kommer att administrera det.
LÄS MER:Panda Face hyllar Rävlanda på Youtube
LÄS MER:Promenadseger för Landvetter IF mot Gothia-vinnarna
LÄS MER:Äntligen öppnar Hindås hoppbacke igen – men kungen dissar
